lördag 8 oktober 2016

Fru Infertils IVF-skola del 3: Sura Suprecur

Först ut i Fru Infertils fördjupning i IVF-mediciner är Suprecur! Det är det långa protokollets verkliga strethäst och också det som faktiskt skiljer det långa från det korta. Man kan överlag säga att de båda protokollen är exakt likadana, men 14 dagar INNAN de som kör kort protokoll drar igång, har vi gamla IVF-veteraner redan harvat på med tunga hormoner under de två veckorna. Detta har renderat den väldigt charmiga egenskapen att jag ofta känt mig AVIS på dem med kort protokoll! 0_o Haha, ja, jag vet, det är URDUMT, men det är omöjligt att hindra såna tankar.

Varför en del får det långa och en del det korta vet jag faktiskt inte. En del kliniker har kort som standard, en del har långt som standard. Jag tror att det långa primärt körs för dem som inte har asmycket äggreserv samt har en ganska lång cykel, så att man ska hinna få kontroll på verksamheten och gro fram en bra äggskörd i lugn och ro, medan de som kryllar av ägg kan sprojta på lite kvickare. Men, det är bara min egensnickrade hemmateori. Nån IVF-räv i kommentarsfältet vet säkert bättre :)

Nu ska vi lära oss lite mer om Suprecur. Eller, som jag gillar att kalla det: Sura Svettiga Skallebankiga Suprecur - eftersom det är de vanligaste biverkningarna. Det Suprecur gör är att det stänger av äggproduktionen totalt, det vill säga det försätter kroppen i klimakteriet i raketfart. Detta innebär att dess biverkningar liknar klimakteriets. Låt oss hämta en lista från FASS:

Vanliga biverkningar (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare)
  • Viktökning eller viktminskning
  • Hjärtklappning
  • Huvudvärk, dåsighet, yrsel, trötthet
  • Lukt- och smakförändring
  • Illamående, kräkningar, diarré, förstoppning, smärta i magen
  • Torr hud, akne, hudutslag
  • Ökad eller minskad huvudbehåring
  • Smärta i ryggen, armar, ben och leder, muskelstelhet i axel
  • Värmekänsla i huden, svettningar
  • Irritation av nässlemhinnan, näsblod
  • Menstruationsliknande blödning, torrhet i slidan, underlivsflytningar, äggstockscystor (sjuklig blåsbildning i äggstock), bröstömhet, förändring av bröstens storlek, smärta vid samlag
  • Sömnrubbningar, minskad sexlust, nervositet, humörförändringar, depression (vid långtidsanvändning).
Mysigt va? Observera särskilt, upp till EN AV TIO ANVÄNDARE! Det är alltså rätt troligt att du får minst en av de här biverkningarna. Jag har strukit under dem jag någon gång känt av. Svettning har faktiskt bara typ hänt en gång, och det var mycket milt. Det primära besväret jag får är huvudvärk och humörförändringar. Men det senare har man ju liksom överlag pga den mycket pressade livssituationen. Men huvudvärken är faktiskt påtaglig, ibland dunkar det rejält som att jag slagit i huvudet. Men det kommer främst på slutet av behandlingen.

För mig är den värsta biverkningen mental. Försök sätta er in i den fruktansvärda inre konflikt en person som inget hellre vill är att vara Fertile As Fuck, som vill bli med BARN, förstå konflikten som uppstår när jag medvetet och mycket påtagligt STÄNGER AV hela verksamheten. Jag vet varför jag gör det och jag vet att jag ska spruttla på den som bara satan här om två veckor, men rent mentalt är det jättejobbigt. Jag känner mig som en öken inombords. Torr och ofruktbar. Meningslös.... Så känns det. Så deppigheten blir förstärkt av att jag är mer infertil än någonsin. Inte ett enda jävla äggsatan så långt ögat kan nå.

Så, hur ser då medicinen ut? Är den svår att hantera? Nej, inte ett smackelismack svårt! Man kan göra en hel del på formgivningssidan, as usual, eftersom den inte ser så läcker ut att ha i handväskan. Tänk om nån kunde utforma ett lite pimpat fodral till den åtminstone. Satt ett läppglans i andra änden och en spegel på sidan.

Den kan förvaras i rumstemperatur men får inte bli varmare än typ 25 grader, så ta inte med den till stranden på solsemestern. Den levereras i en förpackningar med två förpackningar i sig. Man får alltså bryta upp den ena och ta ut alla små beståndsdelar, som ser mer komplicerade ut vid första anblicken än vad de är. Man tar av locket på den bruna burken och skruvar fast själva sprutmojängen och sätter på hylsan som skydd. Klart. Sen får man ett litet rör man kan förvara sprojlet i om man vill, som ni ser på den nedre bilden här. Det första man ska göra när man fått ihop den är att spruta några gånger i luften för att få igång pumpen. Gör det under en lampa, typ köksfläkten, så ser du när den kommit igång. Här är en bild på nässprayet inklusive referensobjekt:

























Och här har ni nässprayet i all sin prakt med sitt plaströr. Längst ned har jag satt en gummisnodd. Och varför det dårå? Jo, jag är så himla smart serru så det är mitt fool proof system för att hålla koll på när jag tagit dosen, och också ett jättebra sätt att inkludera partner i nässprayet eftersom hen kan se om dosen är tagen eller inte. När jag tagit morgondosen sitter bandet längst ned. När jag tagit lunchdosen drar jag upp den till mitten. Och sen när jag tagit kvällssprutet så drar jag upp den längst upp. Så an man fråga sig vilken jävla jubelidiot som behöver ett system för att komma ihåg om hon sprutat eller inte, det borde man väl minnas tycker väl ni??  Men att göra en sak tre gånger om dagen i fyra veckor, det blir till slut en rutin och dagarna är ju rätt lika varandra så rätt ofta kunde jag komma tillbaka från lunchrummet och bara... hm... tog jag, eller tog jag inte? And believe u me, denna bad boy är fan inget du vill ta dubbel dos av, av misstag. 0_o

Så, från mig till er; Fru Infertils Fool Proof hållakollpå-nässpray-system! Briljant, i all sin enkelhet.





















Så, det jag just nu är i färd med att göra är att sätta min kropp i klimakteriet, FÖR TREDJE GÅNGEN inom loppet av ett år och några månader.

Nästa del i medicinskolan kommer att handla om Goa Gonal-f, men det först om några veckor. Nu ska jag köra på med nässpray här i två veckor. Nästa checkpoint i IVF-protokollet är ett blodprov den 20 oktober!


7 kommentarer:

  1. Du är AWESOME fru Infertil! Älskar ditt referensobjekt :)

    Själv var jag lite avis på de som "bara" gör långa protokollet ;)

    Eftersom jag har Endometrios behövde jag ta tre sprutor med Enanton innan jag fick börja med långa protokollet. En spruta Enanton motsvarar 30 dagar Supercur. Men läkarna sa att en lång nedreglering ökade mina chanser att bli gravid så vad gör man inte... ser dock inte fram emot riktiga klimakteriet. Detta var ett helvete.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj men SHIT vilken jävla öken, har aldrig hört talas om den sprutan men det låter fasansfullt. Se där, i IVF-världen finns alltid nån som måste göra något som är jobbigare än det man själv gör. Jag slutar genast klaga på mitt långa protokoll!

      Radera
    2. O, nej det ska du verkligen inte sluta med! Alla lever i sin egen verklighet och den kan vara överjävlig trots att någon annan har det lite drygare. Man har rätt att känna det man känner.

      Radera
    3. O, nej det ska du verkligen inte sluta med! Alla lever i sin egen verklighet och den kan vara överjävlig trots att någon annan har det lite drygare. Man har rätt att känna det man känner.

      Radera
  2. Här är en till med endometrios som först hade enanton, sedan var lite utan, o sedan (det kan ju va värt att påpeka) absolut inte blev nedreglerad med två veckors suprecur utan fick starta om med ny mens och börja om igen med fyra gånger per dygn. Mao aldrig sova en hel natt för man skulle spruta det där fanskapet.. så 14 dagar med tre omgångar per dag är inte så illa om man kommer undan med det. :) (O jag va oxå svinigt avis på de med kort protokoll!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fy fasiken.... Så jäkla tufft att behöva börja om!!

      Sant, inte så illa alls m 3 ggr om dagen om man jämför m fyra ggr om dagen. Suprecurdosen funkar utmärkt för mig. Vet dem som ställer klockan o tar prick på rätt klockslag dessutom men det har jag aldrig gjort Jag tar när jag vaknar, nån gång mitt på dan o nån gång på kvällen helt enkelt. (Men det ser ut som att du trots allt lyckades med din behandling? Så om det är OK tänker jag fortsatt tycka mest synd om mig faktiskt:-))

      Radera
  3. som jag förstått det på min nuvarande läkare så ger långa protokollet ofta fler ägg men är man "normal" så får man oftast tillräckligt med kort och då vill de naturligtvis minimera påfrestningen patienten, därav det korta. Svårstimulerade eller äggkvalitetsproblematikfår således långa protokollet, aren't we lucky? Min man sa att jah var initiativlös igår, så idag ska han få se på fan på initiativ när jag tvingar honom att läsa de fem senaste sidorna i din blogg. :) /Spindeln

    SvaraRadera