söndag 9 oktober 2016

Den sista mensen innan IVF (och någonsin? eller iaf på 8 mån?)

Ladies, gents and hens and everybody in between or somewhere else, nu har jag gått två hela dagar och en tredjedel av min Suprecurdos som jag ska gå i totalt 13 dagar innan jag sätter in ett hormon till (om allt går som det ska). Frågan är, har jag fått några biverkningar? Hur mår man efter ett par dagar på Suprecur?

Well, det som gör det lite lurigt att svara på är att Suprecur sätts in på cykeldag 20. Alla som någonsin försökt få barn längre än en kvart vet vad det är för slags tid i månaden. Eh jupp, nåra dar sådär efter ÄL och någon vecka lite sisådär före BIM. Och inte vilken BIM som helst.

DEN MEST ÖDESMÄTTADE BIM EN NÅGONSIN KAN HA.

But why? Jo, det är den sista definitiva spiken i kistan att vi inte blev gravida, och att vi måste göra IVF. Men VET du inte redan att du måste göra IVF Fru Infertil? Hur PANTAD är du? HALLÅ senaste ÅRETS INJEKTIONER ANROPAR, har du liksom inte märkt att du måste IVF:a din jävla kratta?

Jo. Det har jag märkt. Och nej. Det tänker jag inte acceptera. Eller snarare, min livmoder tänker inte acceptera det. Min biologiska klocka. Min reproduktiva drift. Den säger FIRE AWAY DÄR GICK ETT ÄGG, ÄR DU REDO ATT BLI PREGGERS KROPPEN WOOOHOOOOO????? en gång i månaden. Och hela kroppen tar sats, och brösten värker och livmodern krampar och allt, precis allt, går ut på att ja, kanske, kanske gick det denna månad. Varför skulle det inte? Särskilt månaden innan IVF.

Jag har haft ganska få fulgråt på toalettstolen när mensen har kommit. Jag tror att många utifrån tror att vi gråter mycket på toaletten när mensen kommer, vi infertila, och jag vet inte hur det är med er men för egen del brukar det vara skönt när den väl kommer för då är jag redan ett sånt satans nervvrak och har konstaterat tio tusen gånger i soffan till min man "jag tror inte det gick denna månad. Jag känner det. Det gick inte". Så, mens blir bara ett kvitto på det jag redan vet. Men det hindrar inte anspänningen inför.

Den sista mensen innan IVF nummer 1 minns jag väl. Det var nästan som att den lamslog mig. Jag stängde av. Men sen kom den där satans extrachansen som ett brev på posten. Jag hade inte räknat med den och kände inte till den. Ägglossningen där några dagar innan man börjar på Suprecur. Den är valid. Den är med i matchen.

Så, där är jag nu. Två-tre dagar in på Suprecur är jag nu alltså på cykeldag 22 och bimsisådär 7 dagar bort. Så först ska jag nu klara den sista klättringen mot BIM, som för att skoja till det lite alltid blir sen av Suprecur. Hormonet skjuter fram den några dagar. Så jag ska liksom gå några dagar över tiden, spexigt va?

Så, vilka biverkningar ger Suprecur såhär tidigt in i behandlingen? Well, på listan står bröstömhet bland annat, check. Men det har jag ju VARJE månad innan mens, check. Och det är också ett tidigt gravidtecken, check.

DET ÄR LIKSOM INGEN HEJD PÅ HÄRLIGHETERNA NÄR MAN IVF:ar!!

Men, om vi alltså bortser från att det mesta man känner också kan kännas en helt vanlig månad och kan bero på annat, så vill jag ändå så ärligt jag kan sammanfatta vad jag känner i min kropp/sinne just nu oavsett orsak liksom. Jag har ju lovat att ni ska få följa med i denna IVF.

Så, jag känner:
  • ömma bröst
  • livmoderkramper/det drar lite grann. Först idag mer värkliknande kramp, tidigare dagar mer... "plingande" (hittar inget bra ord! Inte ont men ändå att det känns liksom)
  • sömnstörningar; vaknade tre ggr natten till igår och supertidigt idag
  • mardröm, imorse väckte jag mig själv av att jag drömde att jag var på en konferens och tappade bort mig och inte hittade till salen där vi var, jag fick en hänvisning att "ta den hissen ner två våningar" och vi var redan på entréplan. Jag gick in i världens minsta hiss. Den hade bara en enda knapp och inga siffror eller liksom skala utan bara en knapp och jag tryckte på den. Dörren stängdes. Den började gå neråt. Jag fick ingen indikation på vart den skulle, inga siffror som sken upp och räknade ner, och den stannade aldrig. Den bara fortsatte och fortsatte neråt. Det fanns ingen nödknapp upptäckte jag då, jag hade ingen täckning på mobilen, ingen visste vart jag var och det fanns tiotusen hissar i byggnaden och jag var längst bort längst ner och hissen bara åkte, och åkte, och åkte...... :( Den som gillar drömtolkning kan ju sätta igång en analys...
  • jättehungrig
  •  stressad i mitt sinne och vill bara hålla det upptaget och liksom stänga av det av jobb och/eller binge watching av RuPauls Dragrace (världens bästa IVF-serie!!), vill bara logga in på jobbmejlen och jobba, gick in på vårt instagram och följde nya konton, kommer på jobbidéer och mejlar till mig själv för jag vill inte skicka ut saker till kollegor på helgen, är el bosso o såna signaler får man ju inte sända till folk att man sitter o jobbar hela tiden. 
  • nedstämd och låg på social energi, ställer in de aktiviteter jag har, vill inte prata med nån utom min man och min mamma och knappt henne. Snäser av folk och har inget tålamod. 

Det var dagsrapporten det! Jag återkommer om det sker någon förändring! 

3 kommentarer:

  1. Tack för att du delar med dig! Skönt att veta vad man ger sig in på.

    SvaraRadera
  2. Hoppas att det dröjer läääänge innan du får mens nästa gång och att allt gott händer dig tills dess. Kramar och tankar!

    SvaraRadera
  3. Tack för att du delar... Och håller tummarna för att det dröjer innan ny mens, hejar på dig!
    (drömmen kändes som en beskrivning av ivf processen den också, som hjärnan bearbetar. Det finns bara en väg att resa, det är smalt o man känner sig trängd men man måste bara följa dit resan tar en - men du (ni) ÅKER nu...och är på väg!)
    Kram

    SvaraRadera