Idag hade jag en så sjukt mensig dag
- du vet sådär så att allt är så himla känsligt och personligt och intimt och nära. Och så vart jag av nöd och lag tvungen att skriva ett långt och blödigt mejl till my bessie abroad, u know, hon är i the States för ett par månader och för att vi ska kunna ha vår helt normala navelsträng oss emellan intakt är jag tvungen att skriva årslånga mejl sådär varannan dag. Ni vet, allt från Waz up, till OMG vet du va min chef gjorde! till Oj jag killa naveln! till Am about to shoot self... Typ så.
Jag skrev alltså till henne mitt hjärtas innerliga innersta mening
om dagens omstörtande omvälvande händelser (så stora så jag tänker inte skriva om dem just about yet- have to process you know!)men så kom jag till den där punkten du vet, när man läser igenom det man skrivit och det skrivs i affekt och allt till en bessie men ändå känns det liksom FÖR utlämnande på nåt vis... Har du varit med om det? Så en bara backar liksom och bara "Ynk ynk så patetisk är jag nog inte, jag lägger in lite HÖH HÖH och COOL COOL så hon ändå nånstans kan respektera mig och jag kan se henne i ögonen!" Ja, den känslan...
Alltså, jag klippte bort ett helt stycke ur mejlet
och skickade det. Nöjd att jag fått förklara hur det känns. Sen pillade jag vidare med de vanliga bestyren och kollade jobbmejlen och petade lite i en inbjudan till ett möte från en HELT NY kollega, avböjde mötet som var olämpligt för min del och sände tillbaka förfrågan med en önskan om att hon skulle komma igen med ett annat datum. Och så precis där i sista ögonblicket, som i ögonvrån, som en flash from the past, tycke jag mig skymta mina urklippta PATETISKA ord nånstans, men kunde inte riktigt fatta vart eller varför.... Tills jag i panik och i sloooooow mooooootioooooon, gick in i skickat-korgen............ fann min avböjda kalenderhändelse till kollegan....
....... fint och sött undertecknat med hela min långa patetiska djupt innerliga harang
med alla detaljer
om alla pinsamma tillstånd
och alla djupa svarta sorger
jag känner och har känt
de senaste åren
.
...
Alltså...
Näe.
Detta är platsen för oss ofröbara, obotbara, ovilliga och utanföriga stackars själar som inte har barn. Fru Infertil skriver rappt, kärleksfullt och vasst om barnlöshet. Bio:TTC apr 2013, oförklarligt barnlös. IVF1 aug 2015, negativt. FET okt 2015 inställt. IVF2 feb 2016 minus. Frys april 2016 minus. Frys maj 2016 minus. IVF3 nov 2016, 0 till frysen, resultat... går att läsa dig till! Hos mig blir du mindre ensam! Också på Instagram @fruinfertil # mail fruinfertil@gmail.com
fredag 6 februari 2015
Copy+Paste at it´s worst! När kollegan får veta din mörkaste hemlighet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nej! Är det sant? NEJ!! :-o
SvaraRaderaKram C
Det är det som är grejen! Helt sant!!!
SvaraRadera