söndag 6 november 2016

IVF-skola: Läskiga Lutinus!

Så har turen kommit till ett av de sista inläggen i denna min IVF-skola! Sorgsamt, va? Nu är sannerligen tiden att börja be om önskeinlägg om ni har några teman ni saknar eller inte tycker att jag utrett tillräckligt tydligt, för tiden börjar ta slut! 

På min egen lista står att jag ska skriva
  • detta inlägg om Lutinus (som jag ju gör nu, as we speak, så att säga :)), 
  • ett inlägg om alla remedys och tips om hur man ska leva, äta, göra, träna/inte träna etc och hur batshitcrazy man blir när man ivf:ar/ruvar, 
  • ett inlägg om att tolka tecken under ruvning 
  • och så finalen, ett inlägg om graviditetstest/"tjuvtesta"(HATE that phrase!!!)

... och sen är det tänkt att snippsnappsnut, sen är IVF-skole-sagan slut.

Det känns på något vis som att jag samtidigt håller på att göra ett bokslut i den här bloggen... Jag har ju en idé om att skriva en bok och har gjort min innehållsförteckning och skriver också dessa inlägg med planen att de ska bli beståndsdelar till boken, samt har sparat ner ALLA inlägg jag skrivit i denna blogg till en gigantisk wordfil. Det ni. Men jag vet inte, kanske är det för att jag snart har bloggat mig rakt igenom tre hela ivf-behandlingar långa protokollet, frysförsök und alles. Kanske är det för att jag snart inte har mer att säga om detta. Kanske är det för att jag inte vågar tänka tanken om vilka slags inlägg det blir, om graviditetstestet visar minus. Kanske är det för att jag liksom inte ser någon framtid ens, efter testet. Det är som att tiden tar slut därefter. Det måste bli plus, något annat finns inte. Prognosen för frysta embryon ser dålig ut, så det är inget jag räknar med, jag får besked imorgon... Vilket jag eventuellt skippar, vet inte om det gör mig gott att ta det beskedet mitt under ruvning...

Hursomhelst, nu ska vi inte dröja oss längre i Fru Infertils navel, även om jag vet att det är ett ställe vi alla ÄLSKAR att vara i, utan nu ska vi istället kasta oss RAKT UT i Läskiga Lutinus-landet!


Läskiga Lutinus är alltså en liten rackare som består av 100 PROCENT PROGESTERON och som förs in vaginalt i kroppen tre gånger om dagen. Mjaja, men vad är det för jobbigt med progesteron då?? (näsvis röst) piper en och annan oinsatt. Näe, inget särskilt speciellt jobbigt alls.. Det är bara en DUNDERKUR AV PMS-HORMON THANK YOUR  NARROW ASS VERY MUCH!

Såhär säger Fass om VANLIGA biverkningar från Lutinus:
  • Huvudvärk
  • Spänd buk (svullen buk)
  • Buksmärta
  • Illamående
  • Livmoderkramper

"Vi har bara kul nästan jämt, nästan jämt!" (*sjunger studentvisa*) Jag har strukit under de biverkningar jag själv känner av ovan. Skojsigt nog så är ju just illamående, förutom att vara jobbigt, också preggsymtom numero uno vilket ju gör det hela extra skojsigt. Spänd buk/svullen buk och buksmärta har jag tyvärr episka proportioner av, dagen efter äggplocket (dvs dagen efter jag börjat med hästkuren av Lutinus) svällde magen upp till en tunna, som jag sagt innan, och gjorde hemskt ont. Jag var helt återställd igår, på lördagen, dvs jag hade ont i tre dagar/nätter i streck.  Jag blev löjligt glad igår när jag mådde bra, helt sjukt hur mycket smärta tar över hela psyket... Och jag behöver ju liksom den lilla lilla energi jag har över till att överleva dagen efter fem veckor intensiv hormonkur inklusive två mycket smärtsamma ingrepp (scratching också, remember?) Så, magont kan dra nåt gammalt av sig. Exempelvis mina gamla oknullade lakan.

Men, vad är då detta elände till för? Jo, i normalfallet tar man Lutinus efter äggplock eftersom kroppen inte vet om att den har ägglossat eftersom ägglossningen tvingades fram av Oemotståndliga Ovitrelle, minns ni? så måste man tillföra progesteron som annars produceras normalt i livmoderbärares cykler efter ägglossning. Progesteron förbereder kroppen för graviditet och får den att tro att den är gravid, varje månad, tills den kommer på att den inte är det, och straffar bäraren genom att dra sig samman tiotusen smärtsamma gånger och klämma ur sig slemhinnan som väntat på ett embryo. Så går det till, månad ut och månad in, minns vi från våra biologilektioner i åttan, right? (Har aldrig fattat det där fullt ut förräns nu 0_o De borde ta in en IVF:are för att förklara kvinnans månatliga cykel!) Så, vi tillför alltså progget själva, och det i en kropp som fortfarande är helt hög på Ovitrelle i cirka 10 dagar efter sprutan togs. Det är en härlig cocktail, som man går och väntar på graviditetstest i.

Så här ser kalaset ut:





Den vita pinnen används för att föra upp Lutinus på plats, man drar ut den lilla plutten längst ned, sätter fast tabletten, för in den, och så trycker man på lilla plutten, så ramlar Lutinus ur.

Lutinus är en smetig kletig liten gegga som renderar att man mitt i all annan värdighet, behöver gå med trosskydd 24/7... Jag tror vi stannar där, let's not paint you a too vivid picture... Ooops, too late.. ;)

Nu vet ni allt ni inte visste att ni inte ville veta om Lutinus.

 - Fru Infertil, alltid till er IVF-tjänst.

13 kommentarer:

  1. Tack för ännu ett fantastiskt inlägg och en målande beskrivning av den vidriga Lutinus. Glömmer aldrig min första omgång då jag satt på stort styrgruppsmöte på jobbet och kände hur det bokstavligt talat rann (ursäkta äckliga associationer men du fattar..) och trodde då för en sekund att jag kissat ner mig. Men nej. Bara Lutinus som ville påminna mig om hennes existens. Åh den värdigheten....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, jaaa, jag fattar bara FÖR väl!!!

      Radera
  2. För att inte tala om hjärtklappningen varje gång den vita stav eländet tas ut efter sin uppgift. Vit eller rosa? /M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, ja just den hjärtklappningen har jag tack och lov sluppit, eller hur man ska se det, eftersom jag iaf hitintills alltid fått mens först efter jag slutat med Lutinus, cirka två-tre dagar efter BIM och negativa graviditetstest. Så för min del, vitt vitt vitt!!

      Radera
  3. Som man oroar man sig också ganska mycket när frugan går på toaletten. Har det hänt något. rött/vitt eller kanske brunt?. Är hon inne länge eller kort på toaletten...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uff, ja förstås... Det perspektivet glömmer jag så ofta. Tack för påminnelsen.

      Radera
  4. Älskar dina inlägg! Mycket bra beskrivet. Och värdigheten är verkligen = noll. Gå runt med trosskydd i hundra år och känna hur det ständigt rinner gegga ur en som ser ut som möglig keso eller något sånt. Inte kul!

    SvaraRadera
  5. Lutinus....på något sätt ser jag en bild av en ny Harry Potter karaktär. Lutinus och jag hann inte bli närmare bekanta eftersom vi aldrig kom till insättning. Men kämpar jag på lite till kanske vi kan ses igen i början av nästa år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha,tack för det gapflabbet! Du har rätt! Ja alltså allvarligt talat, hur mkt jag än avskyr Lutinus så är det ändå min favorit av alla mediciner, eftersom den ju som du säger är efter insättning.

      Radera
  6. Glömde skriva att jag som vanligt älskar ditt sätt att fint och pedagogiskt ta oss alla genom denna fas(a). Känns som om vi befinner oss i samma dimma av ofrivillig barnlöshet frågan är bara var vi hamnat när dimman lättar. Önskar dig och din finaste man allt gott!!!<3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack för dessa fina ord, gör mig varm och glad <3

      Radera
  7. För den som väntar11 november 2016 03:32

    Klockan är 03:28 och jag ligger i sängen, komplett sömnlös. Insättning imorgon, men är livrädd att de ska höra av sig innan kl 12 och meddela att inget embryo klarat sig. Var hamnar man då, om inte på Fru Infertils blogg!? Har tagit lutinus 5 ggr nu och är redan utled på fanskapet. Känner inga biverkningar ännu men VÄRDIGHETEN, hallå? Tack för ännu ett bra inlägg, som guidar en newbie som mig.

    SvaraRadera