fredag 4 november 2016

Efter äggplocket & återföring

Allra käraste ni! Känner ni, som jag, att vi nu är så nära slutet? Oavsett vilket slut det blir, så är det skönare att ha något att förhålla sig till än att ha det osäkra framför sig. Jag är färdig. Det är.... som man säger, fullbordat. 

Efter äggplocket åker man hem och vilar. Och så väntar man i två dagar. Det är två väldigt väldigt skumma dagar att vänta och en existensiell kris. Kroppen känns tom, medan magen värker och tankarna snurrar. Hur mår de där borta i värmeskåpet, äggen? Blev de befruktade? Delar de sig? Det är väldigt ovanligt att inte få ett embryo tillbaka dag två (eller dag 5 som vissa kliniker väljer), men det händer, och då jag fick färre ägg denna gång (bara sex!) var jag jättenervös att något skulle gå fel. Plötsligt har mina ägg blivit gamla och sura och vill inte bli befruktade, tänkte jag. Så small det till i magen. Inte första dagen, då vaggade ja mest runt och ojade mig, jag blödde en hel del färskt blod (med en hel del menar jag typ en kvarts mens, dvs inte så mkt, but still, not a fun place to bleed from...) men i övrigt mådde jag bra. Värre var det sedan på onsdagen. Hela magen svällde upp som en TUNNA (bildbevis på mitt instagramkonto @fruinfertil) och vad värre var, gjorde JÄTTEONT. Jag har problem med magkatarr i perioder och detta kändes som tidernas värsta katarr. Det hände efter äggplock två också, i januari. Då hade jag 11 ägg och då var svullnaden och smärtan kvar i en vecka. Jag fick sjukskriva mig, så illa var det, och jag sjukskriver mig ALDRIG! Så kom den tillbaka i onsdag och jag blev livrädd, men var beredd denna gång så åt bara snälla saker och inte så mycket och skippade kaffet.

Att mentalt försöka förbereda sig för en återföring, vara positiv och yr och glad för att man klarat det jag klarat, samtidigt som hela kroppen värker, är inte lätt. Så när återföringsdagen kom, igår, var jag mest ledsen och lättirriterad. Jag gick till jobbet, som ligger nära sahlgrenska, eftersom jobb gör att tiden går snabbare. Om det inte blir någon återföring, dvs om alla har dött, så ringer de samma dag senast 12. TASKIGT va?

Jag fattar inte varför de har det systemet. Det lägger ytterligare extrem press på personer som redan mår mentalt mycket dåligt. Så jag kunde koppla av först klockan 12, och det är också då man inte får gå och kissa mer. Jag har tagit den rekommendationen lite lightly det sista eftersom jag är en sån satans TRANSFER-VETERAN numera, men ajaj, vid en av frysåterföringarna  våras fick jag begripa varför det är bra att vara kissnödig... Det puttar upp livmodern i bra läge så de kommer åt. Så nu denna gång höll jag på att SPRICKA i blåsan, och magen var som en ballong, haha jag var som en sån där barnleksak som står på en stor rund mage och bara snurrar runt. Vobble vobble.

Återföringsprotokollet ser väldigt likt ut äggplocksprotokollet. Minus all smärta. Det är samma rum man byter om i och väntar i, samma kläder man får byta om till med löjlig mössa och tossor och mannen har en konstig röntgenrock på sig, och samma rum som äggplocket gjordes i. Det vill säga the very chair jag för två dagar sen låg och SKREK i, ska jag nu bli "pupo" i (Pregnant Until Proven Otherwise som vi kallar det i ttc-communityt (Trying To Conceive).) Det är rätt så skumt att vara i rummet men under så annorlunda omständigheter. Ingen rädsla. Eller jo, men mest sådär skräckblandad förtjusning.

Det börjar med att man sätter sig på de där torra tråkiga pinnstolarna med doktorn och embryologen. På ett litet runt bord står en dator och därifrån läser embryologen upp våra resultat. Vi fick MYCKET mer info denna gång än tidigare gånger, jag vet inte om det beror på att de ändrat sina rutiner eller att vi helt enkelt varit med i matchen längre och är såpass rutinerade nu så att detta inte längre är höljt i  dunkel längre. Vi kan en hel del om celler och fragmentering. Om jag till exempel jämför med såna som gör sina första IVF:er som jag följer på instagram så kan jag se mig själv för ett år sedan, i dem. Hur man liksom bara åker med som i en enda stor flodvåg. Hur man är rädd men ändå lite förtjust för man är ändå någonstans övertygad om att det kommer funka nu. Man har ju kämpat så länge för att komma dit. Så man ber om bilder på lilla embryot och tar kort utanför återföringen och tänker att det ska in i bebisens pärm. Helt normalt, men jag tar fan inga bilder längre, kan jag tala om. En bitter gammal ivf-hagga som bara vill veta hur cellerna har delats.

Så det fick vi veta, och sen görs återföringen. Embryologen suger upp embryot i en vätska som läkaren sen sprojtlar på plats  i livmodern. Klart. Alltså bokstavligt. Precis så går the miracle of life till i IVF-sammanhang. Första återföringen grät jag för att jag var så rörd, nu var jag ju gravid. PAH! Inga tårar denna gång, men väl en känsla av avslut. Vi klarade det!

Från första nässpraysprutet den 7 oktober till att ha ett embryo på plats i min livmoder 3 november. 

Nu ska naturen göra sitt. Ödet. Om embryot inte har de rätta inneboende egenskaperna så kommer det  inte klara sig. Det är egentligen redan förutbestämt. Det ska bara hända. Om cirka två veckor vet vi hur det gick. Eller ja, två veckor efter ägglossning, vilket i IVF-sammanhang är äggplocket. Precis så "enkelt" är det.

Jag tar fortfarande medicin som jag nämnde innan. Lutinis som man för upp i fitty tre gånger om dagen. Lutinus ger gravidsymptom, så jag vet bättre än att tolka tecken denna femte vända. Det betyder inte att jag inte KOMMER tolka tecken haha, det är helt omöjligt att undvika det.


Bestämmelser efter äggplock:
  • inte bada eller sexa på 14 dagar (pga infektionsrisk) 
  • lev som vanligt 
Och sen är ju resten upp till var och en. En del lever som gravida, jag har till exempel en vän som inte äter grönmögelost eller nåt som kan ha listeria i sig efter återföringen. Det kan jag tycka är att ta i. Sen vet jag dem som fortsätter snusa/röka/dricka vin som vanligt hela vägen fram till bekräftad graviditet, och det kan jag också tycka är att ta i.  Själv landar jag mitt emellan. Jag vill inte bli crazy-ruvar-person, mer än nödvändigt, och ni ska bara veta hur lätt det är att ramla ner i den fällan. Börja tro att man kan kontrollera och styra detta, äta kosttillskott maniskt, gå på akupunktur, äta ananas (googla pineapple och ivf så är ni in for a ride :))... Så jag har tidigare gånger ätit vad fan jag vill, och jag har också druckit alkohol men aldrig mer än vid 2 tillfällen under en ruvning och aldrig mer än 2 glas per gång. Där går min gräns och var och en får bestämma själv.  Vad det egentligen handlar om är att man ska sluta med allt som man tror att man kommer noja över senare, det är det rådet jag iaf lever efter. Det vill säga, tror du att du kommer älta den där biten grönmögelost du åt dagen efter återföring under nio månaders graviditet, eh, låt osten ligga! Det kommer inte göra någon skillnad kring om du blir gravid eller inte.

Det är så mycket skuldbeläggelse i ivf-sammanhang, och tyvärr skuldbeläggs vi av andra kvinnor som inte har en susning om vad det innebär att leva det här jävla livet år efter år. "JAG hade i alla fall inte riskerat nåt om JAG inte kunde bli gravid" är en kommentar jag läst alltför många gånger på Familjeliv, t ex och det handlar då om allt från att inte ta en Pepsid till att inte träna till att inte flyga INNAN MAN ENS JÄVLARIDET HAR EN BEKRÄFTAD GRAVIDITET.

Det är så jobbigt för mig, som övertygad feminist, att märka att jag också själv ibland trallar in i skuldbeläggelse-kören, att jag själv sätter upp regler och bestämmelser för hur jag som kvinna "ska" bete mig för att "förtjäna" att bli mamma, jag ska "offra" tillräckligt mycket och gärna med ett LEENDE medan jag harmoniskt smeker mig över lella återföringsmaggen. ÅHHHh för den här lelle bebben gör jag VAD SOM HELST, att avstå från ett glas vin är INGENTING.



Suck. Jag vägrar. Eller, försöker vägra. Att avstå från ett glas vin är som att avstå från livet självt, det är ett grymt självplågeri att leva som gravid, när hela psyket mantrar "du är inte gravid det har inte funkat fan du måste börja om det funkade inte du har inga försök kvar fan hur ska du göra blir det privat nu eller orkar du nu eller hur blir det med julen fanfanfanfan"

Så, med det sagt, IKVÄLL TAR JAG MIG ETT GLAS VIN!

Med kärlek, er favoritfru <3

9 kommentarer:

  1. Hej kära fru (in)fertil.
    Tack för en underbar blogg och stort lycka till. Ett tips:
    välj rött vin ikväll och/eller i morgon kväll, läste någonstans att framför rött vin ökar blodgenomströmning till livmodern och därmed (om man tror på sådant) kan öka chanserna till infästning. Ska lämpligen intas runt dag 3-5 efter äl när det börjar hända saker med ägget/embryot. Gjorde så under mina ttc år med andra barnet och det fungerade tre gånger, (varav två mf och ett barn). Vid ttc första barnet kommer jag inte ihåg hur mkt jag drack och när. Alkoholen går ändå inte över till fostret förrän moderkakan tar över, i ca v 7-8, tänk på alla som inte får reda på graviditet förrän efter 2-3 veckor efter utebliven mens och festat som galningar och får friska barn. Däremot är det bra att sluta med alkohol vid (ev.) plus för att ha vanan inne när det senare gäller. Nu hoppas vi på ett väldigt nyktert 2016/2017 för dig.

    /En ttc veteran med lätt pco där 2 barn tog sammanlagt 3 år och några månader av försök.

    SvaraRadera
  2. Den intelligente läsaren förstår säkert att jag inte menar att ett glas rött är en mirakelkur som garanterat alltid fungerar, och att jag inte heller vill komma med dumma råd som: men du måste bara prova att slappna av, äta bara ananas och grönsaker etc. Det var bara menat som ett lättsamt tips med glimten i ögat, jag vet hur tuff den ofrivilliga barnlösheten är. Själv hann jag fylla 35 utan att ha varit gravid någon gång efter 1,5 år av försök och på väg mot ivf, detta när det överallt står hur drastiskt fertiliteten sjunker efter 35. ...
    //ttc veteranen igen som lovar att detta blir sista inlägget på ett tag och att jag inte ska kapa fru infertils förträffliga blogg

    SvaraRadera
    Svar
    1. KÄRA ttc-veteran! Jag hoppas verkligen att du skriver fler kloka och vänliga inlägg för det fanns inget i ditt inlägg som fick mig att tro att du säger att rödvin är en mirakelkur. I WISH U DID ;)

      Känner väl till känslan med ålder och fertilitet, jag började ju iofs försöka bli gravid för snart fyra år sen, då jag var en ung liten snärta på typ 32 men nu är jag alltså över 35. Jävla skit.

      Hursomhelst, grattis till dina två små! Jag tog mig ett glas rött igår men tyyyypiskt nog så "smakade" det inte just då, suck, du vet hur det är, så jag tog pliktskyldigt några munnar. Planerar ge mig på spånken lite mer ordentligt idag istället ;)

      Stor kram!

      Radera
  3. Hurra för fittyn och hurra för Frun!

    SvaraRadera
  4. Jag tog ett glas champagne efter återföring för att fira att jag fanimej överlevt. Trots att jag var överstimulerade light, som en tunna, osv etc. För jag skulle fira att jag inte typ dött eller avbrutit under tiden. Ta ditt vin du, klappa dig på axeln och all tur i världen du bara kan få önskar jag dig!!
    /ivfknyttet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket kära ivfknyttet! Hade gärna tagit champagne kvällen ifråga men med min magkatarr vågade jag inte. Nu har magen lugnat sig och jag dricker äntligen kaffe, och u know the rules, får man kaffe får man vin :)

      Radera
  5. Håller andan och hoppas och önskar för er skull. Skål från mitt glas med bubbel såhär på fredagskvällen. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, va härligt det känns att du satt där och skålade i bubbel för mig! <3!!!

      Radera