tisdag 8 november 2016

IVF-skola: Frysbeskedet

På den femte dagen sade Gud: Varde frysbesked. Och Gud såg, att det var....


Ser ni nu, ni tvivlare, att IVF sannerligen är en jävla skit-bergochdal-bana? Man väntar och väntar och väntar och väntar och inget händer och sen POFF; en asdramatisk actionrulle. Nu är vi inne i halvlek, kan man väl säga på ett ungefär,  i ruvningen that is, och då kommer ett mycket spännande meddelande på storskärmen. FRYSBESKEDET. Frysbeskedet får man veta efter eller på dag 5, då de befruktade äggen har stått i ett värmeskåp tills nu. Detta kallas att "odla" eller "odla vidare", vilket får det att låta som en plantskola, vilket jag tycker är helt sjukt onödigt dehumaniserande, men kanske är det vad som krävs, jag menar, hur skulle jag annars hantera mina 19 förlorade embryon, som först delat sig, och sen slutat, eller "avstannat" som det heter på IVF-språk och "dött" som det heter på känslomässigt språk. "Livet uppstår när spermie möter ägg"-förespråkare eller fundamentalistiska "pro life"-are ska nog inte delta i sådana här aktiviteter, det låter onödigt blodtryckshöjande.

Aaaanywho, på femte dagen kollar embrylogen till dem och hur de mår och om någon har klarat nästa väldigt dramatiska utvecklingssprång, att bli en blastocyst. Det är först efter cellerna har blivit en blastocyst som implantationen kan starta, så redan där finns ett väldigt tydligt utrensningssystem. Kommer inte embisen hit, så hade den med STÖRSTA sannolikhet (veta kan man ju förstås aldrig) inte gått vidare inne i livmodern heller. Så på något vis är det ju också ett sätt att vara realistisk/skonsam mot dem som ska ha dem tillbaka, och inte utsätta dem för en massa försök i onödan, utan faktiskt bara återföra de embryon som redan visat att they got what it takes.

Well, för oss lite äldre damer som inte har hela äggstockarna sprängfyllda med glada ägg är den här leken inte så himla skoj (finns ju fler som leken inte är så skoj för, förstås). Vi hormonerar ihjäl oss, får ut typ 5-8 ägg, varav 1 sätts tillbaka och 0 går till frysen. Typ. Det är vanligare att man INTE får till frysen än att man får det, om man kollar hela statistiken. Frysförsöken gör ju också att hela behandlingen känns mer worthwile, på samma insats kan du få allt från liksom 0 försök (för ja, det händer att man inte kan återföra ett enda embryo, inte får ut ett enda ägg, inte har en enda bra spermia) till typ.. well sky is the limit, jag har sett amerikanska unga IVF:are på insta med 14 blastocyster i frysen. Hade jag haft 14 extrachanser i frysen så hade jag kanske varit mer inclined att ge mig ut på den här resan.

Men nu har jag ju inte det.

Det blev inget till frysen. Jag ringde igår, och fick beskedet. Egentligen kommer det hem ett brev från Sahlgrenska med beskedet, men jag vill inte ha ett jävla julkort med "DU HAR NOLL ÄGG I FRYSEN HA EN BRA DAG". Jag ville prata med en människa. Som i det här fallet var en totalt ointresserad cynisk jävla person där som svarade i telefonen som kallt gav mig beskedet och sa att jag fick ringa detta nummer om jag har frågor och sen sa hon "ja nu vet du det i alla fall". Jag hade ringt fel nummer tydligen, till ordinationen istället för rådgivningen. Eller om det var tvärtom. Jag vet inte. Men det var fasansfullt. Det var som att hon underrättade mig om att mitt paket inte kommit. Så. Tjoff. Försök imorgon igen.

Så vart lämnar nu detta mig? Jag har genomfört tre behandlingar, och i denna min sista fick jag inget till frysen.

 Tre behandlingar långa protokollet är en enorm mental, fysisk och själslig investering.  Ja, ni vet ju, ni har ju följt mig här, eller har ni inte? Har vi någon gammal räv här som tårögt blinkande minns Fru Infertils första IVF?
 

Men nu har ja alltså facit. Hur gick det med mina tre behandlingar? Det blev alltå fem insättningar totalt av det. Femman ruvar jag på nu. Om inte detta tar, så betyder det att allt Sahlgrenska kunde kasta på mig med hela sin f-ing samlade expertis, inte bet på mig. Scratching und alles. Det betyder att jag skrivs ut från Sahlgrenska. Det betyder att jag måste hitta ett sätt att hantera det. Det betyder inga potentiella syskonförsök i framtiden.

 IVF3 och denna ruvning har INGA likheter med min första IVF inser jag nu. Eller ens andra. Jag tittar nu avundsjukt på ni som bara gör första eller andra behandlingen, ni som har alla chanser framför er. Tänk, när jag var i den sitsen, så underbart fylld av hopp, även om jag inte såg det så då. Well, man saknar kossan när båset är TOMT på riktigt, kan jag tala om. Jag trodde jag var förtvivlad, tom, håglös, modlös, rädd. Och det var jag ju också. Jag visste bara inte att det fanns en källare, där under botten av brunnen. Och jag fattar ju nu, att det finns ännu fler våningsplan av skit under där jag står nu. Det har jag ju alltid vetat, i teorin. Nu ser jag dem framför mig. Hissen har plötsligt fler knappar, under entreplan kom en källare, så en parkering och så -4, -5, -6..... I evighet?

Att stirra trean i vitögat, och att göra klart henne utan frysförsök, är så emotionellt krävande så jag har stängt av. Jag grät inte igår. Jag gick tillbaka till kontoret och avslutade arbetsdagen. Det går inte att börja hantera, så som jag förklarat innan, förrän man har hela beskedet klart. Och jag är fortfarande med i matchen. Detta darrande lilla sista embryo på plats i min livmoder. Det har jag kvar. 

Vi får ta vad jag gör sen, om jag kommer dit. Det scenariot vågar jag inte ens tänka på. Vem blir jag då?

4 kommentarer:

  1. Neeeeeej! Fan också! Så himla orättvist! Man vet inte vad man ska säga. Hoppasju såklart på det du ruvar på. Men ändå! Mina tankar finns hos er.

    SvaraRadera
  2. Tänker på er! Hoppas hoppas lilla emby vill stanna!

    SvaraRadera
  3. Jag vet precis hur du känner! Idag fick jag ta mod till mig och ringa kliniken och bekräfta att IVF nr 3, sista landstingsfinansierad försöket misslyckats. Mensen kom redan i lördags men behövde några dagar att samla mig inför samtalet. "Hej kliniken, ledsen att behöva meddela att jag kommer dra ner er statestik, 3 försök har minsann inte lyckats på mig inte". Jag var ju också tvungen att förbereda mig på eventuell merförsäljning, vill dom sälja på oss ett nytt 3-pack nu eller? Ja kliniken är privat men tar emot dom som åberopar vårdgarantin så därav fick vi genomföra våra 3 landstingsförsök på privat klinik.

    Så till telefonsamtalet. Kliniken beklagade verkligen att vi misslyckats och bokade in ett möte med en läkare för att summera våra 3 IVF:er, som inte heller genererat några eskimåer till frysen, och hur vi kan gå vidare. Så tack och lov ingen merförsäljning nu... men det kanske kommer på mötet som vi bokade. Orkar inte ha nåt möte nu så vi bokade in det i december. Vi vet ändå att vi antagligen kommer göra nya försök och betala själva - det finns inget fel på oss vad man sett hitills och vi har fått ca 10 ägg per IVF där de flesta befruktats så misstänker att kliniken kommer att säga att vi har goda chanser att någongång lyckas med IVF. Men nu har vi ändå beslutat att ta en paus ifrån allt vad IVF innebär. Har bokat en resa till Zanzibar efter årsskiftet, behöver leva livet och inte hela tiden planera varje sak utifrån ett himla IVF-protokoll. Vill också ha lite tid utan hopp, så fort man gör en IVF är man ju fast i hoppets grepp. Man hoppas hoppas hoppas och hoppas å sen kommer mensen å då åker man hissen ner till plan - 6, nästa gång till -7, - 8 etc. Jag vill inte behöva åka längre ner nu på ett tag, jag måste lyckas åka upp några våningar, samla ny energi innan jag är redo för att ge mig in i nåt hisschakt igen.

    Tyvärr så ligger ju hoppet å lurar nånstans långt långt inne i där i hjärnan å hjärtats dunkla vrå, tänk om vi blir gravida på egen hand nu när vi tar IVF-paus. Nä passa dig du lilla tanke, kom inte hit, detta är en period av lugn å ro - sluta upp med att suga ut min energi i det dolda. Vill ju nästan säga till my man att det ska va en sex-fri paus....men vi vet ju alla att det är OMÖJLIGT. Då skulle man väl ångra det resten av sitt liv, tänk om det enda guldägg man hade lossnade under just den sex-fria pausen. Nänä den risken kan man ju inte heller ta!

    Jaha så vad händer här näst då, ja life goes on - vi vet att vi kommer göra fler IVF-försök, blir väl ett 3-pack, vi kommer försöka på egen hand när vi inte gör IVFer. Men sen, det är sen det blir jobbigt. Vad händer om 3-packet misslyckats. Då börjar allvaret på riktigt, då har man ju kommit så långt att man börjar undra om det är värt fler försök, IVF verkar ju inte va vår grej lixom. Men ska försöka va mer som min man, en dag i taget. Vi tar det problemet då! I dagsläget är jag ändå inte beredd för att ge mig in i någon adoptionsprocess, jag vill bära mitt barn i magen lixom. Så nu försöker vi bara glömma försöken vi har bakom oss och blicka framåt mot 3 nya försök, men samma spänning/glädje/hopp som man hade inför sitt allra allra första försök.

    Jag håller alla tummar jag har Fruinfertil att du inte behöver ställas inför alla dessa tankar och att du i juli nästa år ligger på förlossningen!!

    Stor kram
    (ledsen om jag tråkat ut någon med detta aplånga inlägg)

    SvaraRadera