söndag 7 februari 2016

Shoppar ni barngrejer innan ni blivit gravida?

Hallååå mina små hjärtan! Hur mår ni? Jag kan inte lämna er helt till ert eget öde, såklart, utan måste ge ifrån mig ett livstecken. Jag vet att ni undrar och jag är så glad och tacksam att ni är här och tittar till mig då och då. <3

Jag vill ju inte säga exakt vart jag befinner mig i behandlingen men jag kan säga såhär:
Behandlingen har hittills haft både framgångar och bakslag.
Den har varit lång och tuff och jag har varit stundtals väldigt deprimerad.
Jag har ännu inget besked att ge, så långt har vi inte kommit, men jag vill iaf säga hejhej, vi kämpar på!

Men en helt annan grej som jag funderat mycket på och som jag sett framför allt i mitt infertilitetshäng på Instagram, detta med att köpa grejer till den framtida bebisen. En del har en låda med söta bebissaker och där de samlar på sig fler saker allteftersom. Och detta innan plus. Jag dömer absolut ingen för detta så ta inte illa vid er om detta är er grej, to each it´s own är Fru Infertils livsfilosofi so if it works for you please go ahead - men för egen del har tanken aldrig ens föresvävat mig. Det skulle göra alldeles för ont.

Ett tag där i september när jag gjorde min första ivf började jag surfa mammakläder däremot, och till min förvåning gjorde jag samma sak här häromveckan, bokmärkte en del grejer på Zalando, bara för att dagarna efteråt i tårar ilsket och frenetiskt klicka bort varenda plagg. (Hormonial, much?) Jag tror att det ändå ligger närmre till hands för mig att tänka gravid, än att tänka bebis. Den drömmen är så oerhört abstrakt och tycks mig så ouppnåelig så att shoppa barnsaker skulle känna som att... ja jag vet inte, som att köpa getter till min ickeexisterande framtida lantgård ;).

Hur gör ni? Har ni bebissaker hemma? Mammakläder? Varför? Varför inte?


(Ps Ace Wilder i Mello, feminist power!!!!)


14 kommentarer:

  1. Jippi, kul att höra från dig!
    Nej, köper heller ingenting före det blir aktuellt och skulle inte blivit glad om någon skulle ge en något innan s a s fullbordat faktum.
    Håller absolut med dig om att Ace Wilder var bäst igår, men snubben som fick följa med till finalen tyckte jag var rätt slätstruken. Ingen jättebra omgång igår, var väl meningen att Anna Book skulle ha varit vinnare nr 2.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men alltså Anna Book, jag blev negativt överraskad. Helt underwhelmed, hade väntat mig så mycket och så var det en Kicki Lotta & Bettan-dänga fast utan gunget?! Nä jag tror Anna Books karriär mådde bättre av att bli diskad än att vara kvar i tävlingen, det är min spaning. Men Ace, hon rockar!!

      Radera
  2. Jag handlar ingenting innan. En gång var jag gravid till v22 och efter RUL vågade jag mig på att köpa något. Men nu ligger det oanvänt i en låda. Det känns bara för tungt att köpa på sig en massa saker. Så vi väntar!!!

    Lycka till med behandlingen! :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår precis... Usch så jobbigt att gå så långt och förlora barnet, jag beklagar verkligen det. <3

      Radera
  3. Vart du än befinner dig i din behandling så Stort Lycka till!!Allt har din tid,nu är du i behandlingen,sen är du gravid och det ska gå bra.Själv var jag nog mitt i graviditeten när jag började köpa saker,fast inga större saker förens runt vecka 30 tyckte vi var lagom och mysigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Karin för dina positiva affirmationer. Denna gång gick det inte vägen dock. Kram

      Radera
  4. När vi började försöka bli gravida gjorde jag givetvis det. Nu gör det faktiskt för ont... Har köpt något plagg någongång då och då när jag känt att jag "måste våga hålla hoppet uppe", men njae... Den där påsen med ursöta bebiskläder känns mest elak nu. /Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag är faktiskt lite glad att vi aldrig köpt nåt alls så behöver jag inte konfronteras med den känslan. Vi lever som om barn inte är på tanken, här finns inte ett spår... Visuellt alltså. I hjärtat finns spår.

      Radera
  5. "Mammakläder" har jag redan massor, som den jojon jag är så har jag kläder från strl 36-48. Stora storlekar hopvikta någonstans på vinden, i väntan på en mage som inte bara består av pommes. :) /Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, ja jag har åxå jojat i vikt hela mitt vuxna liv men jag rensar garderoben en gång per år och skänker till välgörenhet. Tog ett princibbeslut för nåra år sen att allt som hänger i min garderob ska gå på mig. Har ett enda undantag som består av en helt överljuvlig Karen Millen-kappa i stlk 38. En vacker dag kanske jag kommer i den igen....

      Radera
  6. Jag köpte inget under tre behandlingsår. Vågade köpa några små kläder halvvägs in i graviditeten. Har knappt ens vågat spara något från vårt barn för det har känts som att gapa efter för mycket att förvänta mig syskon (var 38 när jag födde). Kan på ett sätt önska att jag var sån som vågade drömma och ha en liten hoppingivande låda med saker - jag har alldeles för lätt för att slå på mig själv, "hur kunde jag tro att det skulle kunna gå bra för mig"... Värdelös strategi för övrigt, att slå på sig själv när en redan ligger under tio blöta filtar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kära Maya, det låter verkligen grymt att slå på dig själv på det sättet. Du förtjänar framgång i detta på precis samma sätt som alla andra. Men jag förstår precis valet att inte köpa något... <3

      Radera
  7. Eftersom jag försöker vara diskret med vårt ivf:ande på instagram så skriver jag här... Vill ge dig världens största kram efter att ha läst ditt senaste insta-inlägg. Satt på jobbet i morse och grät efter ett samtal med min närmaste vän där det blev väldigt tydligt hur lite hon vet och hur lite hon frågar om min sits. Det gjorde ont i hela min kropp när jag då läser ditt inlägg. Jag känner att jag vill skrika ut hur jävla pissigt det är att gå igenom detta och att alla som inte ens anstränger sig för att fatta kan dra åt h*lvete! Jag önskar att jag kunde, vågade vara öppen, och lägga ut och länka till alla dina kloka blogginlägg på min insta. För om det är någons ord som kan få folk att förstå så är det dina. Du får fram hela känsloregistret. All styrka och en cyberkram till dig�� Ica

    SvaraRadera
  8. Kära Ica. Åh vad jag är glad att mina ord kan sätta ord i sin tur på något du känner. Jag är själv inte öppen med min resa i sociala medier så jag förstår verkligen ditt val. Jag är ledsen över läget med din närmaste vän. Det blir så fruktansvärt sårigt och svårt, barnlöshet griper in på så många fler dimensioner i våra liv än "bara" det faktum att vi inte har blivit föräldrar. O det där det där extra priset ovanpå allt vi får betala som blir det som riktigt knäcker mig iaf. Jag behöver energin för att hantera grundproblemet, inte harva med trasiga jobbiga relationer. Antar att detta är något som alla som krisar upptäcker på ett eller annat sätt.. Jag kramar dig tillbaka och önskar dig allt gott.

    SvaraRadera