fredag 19 februari 2016

Sorgfaser för en ofrivilligt barnlös

Så, nu har det förflutit den obligatoriska tid som det tar för en djupt förtvivlad person i den djupaste sorg att bounce back så att jag äntligen kan blogga igen. Det vill säga, det har tagit en vecka sen jag började blöda ut mitt missfall. I normala sorgesammanhang är detta naturligvis a piss in the ocean. Vid det här laget har många krisande personer inte ens greppat att de är i en kris, så ser nämligen försvarsmekanismen ut.

MEN, vi IVF-are, i barnlöshetens förlovade land, vi jobbar inte med samma marginaler eller på det vanliga kris-chock-ilska-sorg-bearbetning-återanpassnings-schemat. Vi har vår alldeles egna lilla sorgmetodik.

Den ser ut ungefär såhär:

Dag 1: 0_o

Dag 2: FÖR VI SKA BADA NAAAKNA PÅ SERGELS TOOOOORG! LEVA LIIIIIVET UTAN SORG!

Dag 3: Vänner är en jävligt bra serie asså, de borde göra en remake.... Har vi chips? ... Älskling...?

Dag 4: FANSHELVETESJÄVLASKIT! Jag skiter i det här nu!! (Buuuuhuuuu viiiiiiin)

Dag 5: Hahaha ojdå, igår var en downdag, men nu skiner solen. Jag känner mig verkligen in the now just nu. Jävlar vilken klarhet jag just fick!! Snön bara gnistrar! Jag kan andas! (Champagne for everybody!!)

Dag 6: Jag.Reser.Mig.Aldrig.Ur.Den.Här.Soffan.Igen.Ever.

Dag 7: Adoptionscentrum.se ... bara scoutar lite... Har ingen betydelse alls... Bara kollar... lite... Klickar... lite..

Dag 8: Vänner på parmiddag, men guuuu så trevligt! "Gör du din risotto my dear?"  (En drajja innan gästerna anländer är bara classy.)

Dag 9: Blank. Minns inte.

Dag 10: Va? Hur förra ivf:en gick? Vad menar du? Det är ju EVIGHETER sedan?! Alltså nu får du väl ändå leva lite här och nu och inte harva i det förflutna, det där är ju AGES ago!!: DÅ, ska vi se.... när är nästa ägglossning månntro?


Typ så, ser det ut, säkert med vissa variationer, det får jag ju ändå tillstå.





En del föredrar ju gin&tonic, till exempel... 


8 kommentarer:

  1. Hehe, ja det är verkligen en annorlunda sorg att vara ofrivilligt barnlös. Samtidigt som det oftast går förvånansvärt snabbt att ta sig från den djupaste botten så tycker jag det är jobbigt att inte veta när man kommer hela vägen upp till ytan om du förstår vad jag menar. För upp dit ska jag på nåt sätt, tror jag inte på det så orkar jag inte en sekund till. Nog svamlat, ville bara lämna några ord på din fina blogg. Kram!

    SvaraRadera
  2. Åh, raring det är ju just det jag försöker få fram i texten men som du gör så mkt bättre. Vi når ju aldrig upp till ytan, utan bara till en helt manisk desperat situation där vi kastar oss tillbaka till ivf:andet igen. "Mig själv" - vem är det, lixom...

    SvaraRadera
  3. Jag har såklart varit i er situation men aldrig fått plus, kanske på tisdag, andra insättning vill vårt frö stanna kvar och bli årets julvärd 2016.
    Jag tycker din blogg är så fantastisk, jag älskar den råa ironin, men värme och skönhet som finns bakom. En ovanlig blogg som jag önskar kunna följa och att bloggen får byta namn till fru fertil <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, misse ,förlåt men jag brast ut i ett hjärtligt skratt av ditt Årets julvärd! Det önskar jag dig innerligt åxå att det blir!

      Vid det här laget har du fått besked på ditt test förmodar jag - åh så jag hoppas det gått vägen!?

      Stort tack för den fina kommentar du lämnade till mig. Det betyder så ofantligt mycket!! <3

      Radera
  4. Så himla klockrent. Livet är verkligen som en jävla jojo. Upp och ner, hela tiden. Ena stunden "Självklart får vi barn, inget snack om saken!", å andra "Livet vill inte ge oss det vi vill ha, lika bra att acceptera det....". Det är fan inte lätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det är fan inte lätt. Som att vara två olika personer varje dag. Eller, tusen olika personer. Önskar dig en fin lördagkväll med lagom balanserat humör...

      Radera
  5. Hej!

    Årets julvärd drog sig ur. Var lite otydlig om td, den var idag då kliniken i norr kör med 21 dagar. Solklart minus.

    Förväntat då brösten var svullna och superkänsliga förra vecka, de kapitulerade, luften gick ur och de blev vanliga. Jag blödde lite. Men den där syndafloden lyser med sin frånvaro, vill ju göra rent hus och börja om, finns en liten krake kvar i frysen, kanske Lucky number three, eller påbörja nytt plock. Två hela försök i landstingets regi kvar så jag är väl egentligen inte så orolig.

    Ledsen då? Självklar. Men jag har som ett eget rum där ledsenheten bor. Just nu vill jag inte gå dit. Kanske sen.

    Fick precis reda på att en bekant väntar smått i september, det skojades i sommar om att vi skulle dra barnvagn tillsammans, tyvärr blev det inte så. sex kollegor väntar barn (lyckligtvis är de på gravledigt eller sjukskrivna så jag slipper se dom). Mina två närmsta vänner har precis fått och den andra får i juni, vi skulle fått i april om första tagit sig. En nyfunnen vän väntar i oktober, känns lite som att ligga i filen till höger och hela tiden bli omkörd. Igen igen och igen.

    Jag är sjukt less på det, har bestämt att det får vara nog nu. Jag kommer nu planera mitt liv (och min älskade man såklart), men jag ska göra mitt liv till det bästa, göra klart en utbildning (ca20 HP kvar), byta jobb och köpa en egen skoter. Planen var att byta jobb under föräldraledigheten, inte köpa egen skoter för vi skulle ha pulka till mig och den lille nästa år. Så har vi planerat i två år nu, det går inte att hänga upp livet på något man inte kan styra över. Naturen gör som den vill, och då köper jag en egen skoter!

    Som det hörs bor vi i norr, min familj bor alla på västkusten och hälften fyller år i februari så rent praktiskt är det ju bäst att Lucky number three kommer lite senare än december.

    Viktigaste är att ha distans till det vi gör, gråta ibland, hata ibland men försöka hålla kvar vid vem vi är. Det tar mig till min sista punkt.

    Suprecur. Nedregleringen. Sprayen som gör mig till någon jag inte är. Tyst, liten, ledsen, totalt utan tålamod. En person som helst vill ligga under täcket i soffan utan kontakt med någon. Allt blir svart. Nu står jag på kanten och vet att jag måste ner i detta mörker igen. Jag väljer detta för att få bil förälder. Men Mina kollegor väljer inte och jag önskar så innerligt att jag kunde få vara sjukskriven de veckorna så de slipper. Ska fråga doktorn, men det är väl en omöjlighet. Lika svart som det är att ta sprayen, lika vacker och ljust blir det när man får slippa den och bli sig själv. Glad, härlig pedagogisk med ett skapligt stort tålamod. Tänk hur en nässpray kan förändra så mycket,potenta grejer.
    Finns en annan spray, provade den i tre dagar och fick råångest. Som klok person väljer man det minst dåliga.

    Långt inlägg, men här är vi nu. Om du bor norröver hade det varit sjukt kul att dricka en kaffe.

    Lycka till oss nu, vi kämpande to be barnfabriker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Update, en liten sol på vår himmel, doktorn ringde och nästa behandling blir i ostimulerad cykel!insättning av liten frusen med hjälp av ägglossningsspruta och jag slipper suprecur och är tacksam för det 😊
      Det är något vi inte provat förut och det är ju alltid spännande.
      Haft litet besök av sorgen, försöker hålla det kort, vill inte att det ledsna ska ta över mitt liv men det är svårt. Krävs mycket vilja och styrka både att vara glad och ledsen 🔅😊

      Radera