onsdag 9 december 2015

Än en gång däran, systrar. Än en gång däran.

Så, nu är det klart. Det jag lovade mig själv att jag bara skulle behöva utstå en enda gång, ska jag nu utstå igen. Jag måste läsa om mitt eget inlägg om äggplocket, tio tusen gånger, för nu är det jag som behöver pepptalket.

Ja, mensen kom. En hejdundrande ankomst på andra advent. Och ont gjorde den, denna gång. Ondare än jag någonsin haft förut. Det var som ett sorgen krampade i hela min kropp. Besvikelsen. Det förlorade hoppet. Men så vet ni ju, precis som Fru Infertil, att det går inte att gå runt och bära på förlorat hopp när en ska orka en IVF-behandling. Jag måste vara stark. Jag måste vara i form. Jag måste vara i balans. Så mycket balans det nu går att vara i, med hormoner rusande i hela kroppen, och tankar likt en tvättmaskin av ångest, runt runt runt.

Jag ska också göra en tuffare behandling denna gång. Högre dos av gonal-f. Längre tid på nässpray, för de hade inte tid med mitt äggplock förrän en vecka senare än sagt. Nåväl. Det är som att inget av det spelar någon roll. I am gonna do it, and I am gonna do it good. Jag är så satans stark så ni har aldrig sett dess like, ladies.

Jag är glad för den höjda dosen av gonal-f, som alltså är ett äggtillväxtstimulerade hormon. Förra gången fick jag "bara" 5 ägg, och förstås hoppas jag på fler denna gång. Av de 5 blev fyra befruktade, men bara två fortsatte att dela sig. Ett embryo sattes in, men blev tyvärr ingen graviditet. Det andra frystes in, och gav mig ett sådant obarmhärtigt hopp för vår andra chans, som skulle tippa statistiken till vår fördel och FUNKA. För, som ni vet, det funkade inte. Embryot dog vid upptiningen, och fick aldrig ens chans att bo i mig.

Det är en enorm investering att göra en IVF. Känslomässigt och fysiskt. Så det är klart att jag nu hoppas på fler chanser. Flera gyllene guldägg. Jag ska baka dem i starten på nästa år. Ett stort januarilass med ägg ska det bli. Jag vet nu vad 2016 har i sitt sköte. Så jag laddar, och avslutar detta år lugnt och stillsamt. Dragit ned på arbetstimmarna. Jag har berättat för mina chefer, tårarna kom, och de sa, ta det lugnt. Jobba hemifrån. Kom sent, och gå tidigt. Så, det gör jag. Året ut ska jag vila. Det kan jag lugnt göra, för gudarna ska veta att jag jobbat som en galning.

Sen är ett det go time.

Följer ni med? Jag behöver er!

13 kommentarer:

  1. Klart jag följer med! Försöker skicka med mig lite energi också och en massa hållna tummar. Massa kramar också :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det värmer massor!! Tummar och kramar är exakt rätt medicin!

      Radera
  2. Jag är med! Gick på skit med vår FET i söndags och kan inte börja om förrän månadsskiftet jan/feb pga julstängt och konferens på min klinik. Känns lite skönt ändå på nått vis, nu får jag äga min kropp själv och vila från allt. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch hjärtat... själva FAN då va pissigt det ska vara. Men förstår också känslan av att få vila en stund. Jag kände också liksom en stund av lättnad efter att hela hormonsvängen var över, mitt i sorgen över att det inte fungerade. Jag vart helt fysiskt och känslomässigt utpumpad. Så, paus är bra, och vi tar nya tag. Kram.

      Radera
  3. Det fixar du! Heja! Helt ok att känna sig omotiverad och opepp inför behandling med, det påverkar inte medicinska resultatet ;) ( som dom sa till mig) Jag sprayade också lång tid sist, typ 25 dagar.... Var det tufft?! Ja, speciellt de sista 10 dagarna. Men jag fixade det. Hur hög dos gonal f ska du ta? Kämpa på och jag håller alla tummar! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag fixar det! Men typ årets bästa kommentar att jag inte måste känna mig pepp och motiverad. GUD så skönt att höra det. Hej jag är SATANS omotiverad, och så är det bara. Jag ska ha 250 Gonal F, förre gången hade jag 225. Antar de tänker att jag ska få ur mig lite fler ägg, vilket jag tycker verkar bra. Jag ska spraya nässpray minst 3 veckor först, och sen fortsätter jag med halv dos medan jag tar injektionerna, så jag antar det kommer landa på ca 40 dagar totalt med nässprayen. Det gick ok sist, men jag fick en asjobbig huvudvärk som sprängde och dånade. Så jag minns att det var ofattbart skönt att sluta med sprayen... men men, klart jag fixar! Är ju bara att göra, på nåt vis. Stor kram!

      Radera
  4. Klart vi följer med! Den här gången är din gång, I can feel it!

    SvaraRadera
    Svar
    1. =) Såna känslor är härliga att andra har, även om min egen är död och pina i evighet. Hur har du det? Kram

      Radera
  5. Hoppas att jag och min sambo kommer få köra igång i februari så jag hoppas på en stor äggskörd för oss båda =) Hoppas att 2016 kommer bli vårt och alla andra kämpars år...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, ja det hoppas jag också! Så fint skrivet, vi och alla andra kämpar, så är det verkligen, shit vilka krigare en stöter på i den här världen. Jag häpnar över vad människor orkar med!

      Radera
  6. Hänger med å lägger all kvarvarande kraft till januari! Börjar med provera den 27e inför FET. Önskar åter igen då det nalkas nytt år att det, DET är året för oss! Bra med en förstående chef. Min fick veta i fredags...citerar hennes värmande förstående ord "alla får inte barn".

    Nu går vi, flera hand i hand bort från barnlöshetens land! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, så mycket jag lär mig i den här världen. Fick googla provera, så nu vet jag. Är det 27e dec du börjar, eller 27 jan? Jag orkar inte ens tänka att 2016 ska vara året för mig, jag har tänkt det så många år, men samtidigt finns en liten del av mig som tänker att detta kan ju inte vara för evigt... Och 2016 kommer att rymma två ivf-behandlingar, om jag måste. NÅT av det bara måste ju funka. Annars blir det raka vägen till adoption - TROR jag. Det där är så svårt att säga på förhand vilken väg en kommer välja, men jag har börjat landa mer och mer i den tanken. Just nu har jag svårt att se att jag gör fler än 3 ivf-behandlingar. Kan ju ändra sig som sagt men lite tröst finner jag i den tanken. Jag ger det 2016 också, sen kanske jag påbörjar en ny metod.... Oavsett, ska jag ut ur barnlöshetens land!

      Kram!

      ps - alltså din chef, det låter ju helt HORRIBELT!! Vad är det med folk?! Vad är det för kommentar? Är personen helt empatistörd?!?! Herregud, nu blir jag varm och tacksam över min chef, som iofs stammar lite nervöst när vi pratar, men som dagen efter kan dyka upp med en bukett blommor eller en liten present.

      Jag tror att jag hade blivit en blöt fläck om min chef hade sagt så till mig. Hoppas du får stöd annanstans också/istället!!!
      ds

      Radera
  7. Se där! ;) börjar 27e dec, allt hopp som jag kan lyckas skrapa ihop går till de då jag är rädd inför mer ivf. Fick dubbelsidig lungemboli av försök nr 1. Jag+IVF=no match made in heaven. Adoption,jag var där förut men inte längre. Jag längtar lika mycket efter ett barn som att få vara gravid. Vill ha båda höjdpunkterna. Fått smaka på de å ja...ge mig mer av de goda.

    Chefen ja, empatilös kall skata. Men sjukskriven litet tag nu så slipper se henne. Skiter i jobbets julfest imorgon! Kram!

    SvaraRadera