lördag 24 oktober 2015

För er som väntar.....

Nu sitter ni spänt vid era datorer va? Tuggar naglarna frenetiskt, kollar e-posten var tredje minut, sveper av dammet från fönsterbrädan i en slags desperat "nä men jag gör VISST nåt och sitter inte alls och väntar på besked"-insats? Hohooo joooo det vet jag nog allt att ni gör. Men då kan Fru Infertil härmed STOLT meddela att den runda cirkeln nu har börjat sjunga! 

Det var en nagelbitare in i det sista, ska jag be att få tala om. Denna morgons sticka visade negativt (liksom senaste veckan har gjort, och de kiss-stickor en kan ta på daglig basis som visar ett streck som ska bli lite starkare och starkare, dvs inte den stora glada cirkeln-sorten, har bara visat extremt låga utfall) vilket kändes helt apart för mig, eftersom hela min kropp sa det motsatta. Framåt eftermiddagen började det dessutom bli pinsamt tydligt att jag egentligen hade ägglossning. How u know, undrar ni? Well here goes, svarar jag, och TMI (too much information) är faktiskt inte mitt problem, det är ert, för dem som inte vill ha det kan sluta läsa ungefär N.U.

Ett av de första tecknen på att kroppen håller på att ägglossa är att det sticker till och molar litegrann runt äggledartrakten. Det känner nog de flesta ovulerande livmoderbärare igen. Men sen då? Jo sen kommer flytningtricket. Det blir mer och mer påtagligt eftersom det helt ändrar färg och form. I slutändan är det i princip a sure sign, eftersom ägglossningssekret är klistrigt och trådigt och väldigt distinkt. Men så har vi ju också det mer angenäma tecknet, om vi ska lämna sekretet bakom oss, vilket vi definitivt ska så moving on; en blir faktiskt lite småpilsk. För denna fruga är den där pilskheten rätt udda att uppleva, och kanske kan fler infertila stämma in i denna kör. Kroppen vill gänga, sinnet vill bara hänga. Det är en paradox. Så, jag har alltså varit och blivit pilskare och pilskare. Idag var det 14 dagar sen mens, och alltså den ultimata "min kropp är en klocka"-dagen. Men bara en tom rund ring på Clearblue imorse?! Nåväl, med det beskedet gav vi oss ut på dagens upplevelser. Fram till att jag började känna mig yr och febrig och ville åka hem. "Usch, jag håller nog på att bli sjuk" gnällde jag, tills jag insåg att det måste varit en febertopp, som ju också är ett klassiskt ÄL-tecken.

Så, åkte hem och...*drumroll*... kissade på en sticka kan ni tänka!! Eller ja, på och på, i en mugg (ett säkert tecken på att du är infertil by the way; du kissar oftare i en mugg än i toaskålen ;)) och tog inte bara ett utan två prover. Ett med den gladagubben och ett som indikerar starkare färg än teststrecket, dvs ett prov där ögonmåttet ska avgöra graden. Glada gubben ville inte sjunga, men se det ville teststickan som visade två starka fina streck. Panik! Am I, or am I not ovulating?!?!

Och ja, nu hör jag, om jag får lov att inflika en passus, att ni hånar Fru Infertil. Iaf ni som aldrig upplevt detta själva. Det är ok att ni gör det... eller näe, det är förresten inte okej, ska ni vara på min blogg så får ni faktiskt respektera mina upplevelser... Men jag fattar ändå att en och annan kan tänka att va fan, du tog ett ÄL-test imorse, leave it be u crazy, hur viktigt kan det vara?!

Jag fattar att ni tänker så, och det gjorde även jag innan och kommer kanske göra efter,  men här och nu, i detta nu, finns INGET viktigare än ägglossning och att ägglossningen upptäcks av mig i sekunden den infaller eftersom jag ska sätta in ett f-ing EMBRYO i min kropp, så känns det faktiskt ganska viktigt... Därmed var det ett enormt anti-klimax att min kropp skrek "Eeeeeeg is in da hooouuuuuuse!!!!" men min Clearblue-sticka sa: "Ne. Ne det är det inte. Icke, sa jag, icke!" Och teststickan sa: "Mjaemjomjä!?" Om jag bara släppt det hela och tagit ett test imorgon som sa ÄL, men fast det egentligen var idag, så hade jag ju missat en dag!

Min man tyckte inte det var ett stort problem. Jag är inte orolig, påtalade han. Det kommer imorgon, sa han. Det visar ju att det är på g, tyckte han. Vi kollar imorgon bitti, menade han.

Pfft.


Vänta, vi tar det igen.


PFFFT!!! 

Så kunde jag bara inte ha det. Så jag gjorde färskurin-testet istället, på nästa första möjliga kissnödiga känsla efter föregående test fast det egentligen ska gå fyra timmar emellan etc etc etc...  och så lade jag triumferande fram testet på köksbordet (med skyddshylsa, jag är väl ingen äckel-maja!).

Nu avslöjade jag ju redan i ingressen vad resultatet blev, men ni ser väl, ni inser ju nu, hur OLIIIIIIIDLIGT spännande det var och ni kan nog bara ana med vilken EMFAS jag triumferande ryade rakt ut i luften:

JAG SA JU DET! JAG VISSTE JU DET! JAG KÄNNER MIN KROPP!!

Indeed I do! :D

Nu har jag ringt till kliniken och berättat de gladeliga nyheterna. Efter många om och men och en otroligt spännande rysare på slutet så ägglossar frun änteligen. Och snart, snart, snartsnartsnartSNART, går vi in i nästa fas. Nu har min kropp gjort sitt.

 Nu, lelle lelle gullige snödroppe, är det din tur...



6 kommentarer:

  1. Woho, heja dig!
    Kommer verkligen ihåg hur asjobbigt det här är! Jag testade flera gånger om dagen, alltid minst två, morgon och kväll :) Håller tummarna nu!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för stödet my dear! Det känns ovant nu att INTE kissa på en sticka haha!

      Radera
  2. Wohoo, grattis! Vilken nagelbitare. Vi har aldrig lyckats få något att frysa in, så just den typen av ÄL-kissande har jag tyvärr inte fått uppleva. Men under perioden av egna försök i väntan på hjälp från sjukvården och undran om jag verkligen ägglossade som jag skulle kunde det bli en del av den varan... Har ofta oregelbunden cykel så det kunde bli upp till 10-15 stickor i en cykel.
    Nåväl, till saken: Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag är glad att jag fick ett frysförsök men väntan är verkligen en pina... O det här jädra kissandet på stickor, ovant att gå utan nu... Nåväl, till saken, TACK och nu börjar det närma sig!!!

      Radera
  3. Tänker på dig och hetsäter choklad (inte för att det hjälper dig men för att hålla min egen nervositet i schack :-)) . Hejja hejja hejja!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, gulle dig.... Jag tror visst choklad hjälper! I CAN FEEL IT!! ;)

      Radera