torsdag 9 juni 2016

Att rädda sig själv

Jag har mått bra. Lite för bra, tycker jag själv. Inte gråtit. Inte skrikit. Inte deppat. Inte försmäktat.

Tvärtom. Jag har mått OK. Nästan lättad. Det där med att jag försökte och väldigt gärna ville bli gravid känns som en ond bråd död för länge sedan. Jag minns, och märker, att jag är utanför. Ensam. Det märker ju en människa, liksom. De som har gått (och säkert saknar mig ibland, jag är dökul!!) har gått, och de har lämnat stora hål efter sig och jag orkar inte fylla dem. Kalendern gapar tom. Eller OK, semitom, jämfört med de flesta människor - mitt sociala liv är rikt - men inte desto mindre, färre bokningar än jag är van vid. Jag har flera på lut men jag ringer dem inte. Jag har bokat upp hela september, men inget nu. Jag är rädd att inte orka. Då. I närtid. Men om tre månader, orkar jag. Nog.

Jag var i Malmö i helgen, och hann med att bli full på tåget ner, hämtad av party animal No 1 o satt på en beach m henne (ribban) o cava som jag fick dricka upp (nästan allt) då hon körde, sen hem t hennes våning o balcony o enorma mängder Riesling innan jag tog taxi hem t bögarna, som vid kl 23 mötte mig med middag och chablis..... Dööööööh. Dagen efter var det upp i ottan o dags för möhippa med idel främlingar, min stoneface satt som en kaka hela dagen och ingen kunde märka eller ana att jag var i tiotusen bitar. Jag gjorde SUCCÈ! Hurra!! Och ramla hem vid 04.30...

Så såg min "Missfalls-helg" ut... Ja, ni vet. Vad psykologerna säger... Att ett minus i IVF är som ett känslomässigt missfall.. .Det bearbetas och hanteras på liknande sätt, för hela kroppen och själen och psyket är SÅ REDO för graviditet. Vi har BF och allt. uträknat varje gång..

Trött, men inte nedslagen. The opposite. Jag är döglad. Eller ok, inte döglad jämfört med dig som läser, eller de flesta människor. Jag är IVF-dö-glad. Vilket typ betyder "don wanna kill ma self each an evvery minnit".

Min psykolog sa till mig, när jag blev jättenervös över att jag mådde "SÅ BRA" att det inte handlar om att må bra, utan handlar om att min "själ", mitt inre eller whatev u wanna call it (helt oreligiöst alltså, men typ mitt inre känsloliv) behövde komma upp för luft. Att jag intuitivt visste att nu är jag så nära gränsen så jag aldrig kommer upp igen, så jag MÅSTE UPP!!

När hon sa det, brast jag ut i storgråt. Gråt, över den starkaste vackraste modigaste kvinna jag känner.

Hon heter Fru Infertil och hon har räddat mig ännu en gång. Så stark är jag, så innerligt känns det, så jag inte dukar under. JAG DUKAR TILL FEST! Jag räddar mig själv och jag mår inte ens dåligt. Det är sant. Ivf nr två sket sig, försök nummer fem gick åt helvetet, jag har sprutat mig i magen, pillat upp hormontabletter i vaginan, gråtit, längtat, önskat, varit bitter, arg, ledsen, förväntansfull, livrädd... alla känslor du kan tänka dig... och nu när allt är över... är jag..."glad". Ja, typ. Glad.

Så, välkommen till det värsta jag någonsin mått, och det bästa jag någonsin verkat må. Jag har räddat mig själv. Så gärna vill jag bli mamma, säger min psykolog, så jag inte låter mig själv falla igenom golvet nu. Jag har räddat mig själv, av ett enda skäl.





Att orka. Igen.





16 kommentarer:

  1. Du utstrålar mod & fantastisk kraft i dina texter. Du skriver så det känns i hela hjärtat, långt in... Önskar dig så mycket att få din önskan om barn uppfylld.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så otroligft mycket Åsa för dina värmande stärkande ord.

      Radera
    2. Hej, jag vill bara säga ett stort tack till Dr. OGUNDU för vad han har gjort för mig, tog han tillbaka den man jag älskar och vårda med hela mitt hjärta, en man som lämnade mig för en annan kvinna för bra 6 månader, med 2 barn, jag bara bestämde sig för att kontrollera vissa spell caster-talet, men alla hålls lura mig, tills jag träffade Dr OGUNDU, som berättade allt kommer att vara över .until han berättade att min man kommer att vara tillbaka i två dagar, är så tacksam idag att min man är tillbaka till mig och vi är glada och han vill alltid vara vid min sida, jag kommer råd du folk inte att falla i fel händer, men att kontakta Dr. OGUNDU som är pålitlig och rakt framåt, kan du kontakta honom via e-post drogunduspellcaster@gmail.com
      Om du också behöver lösningen till problemet, kontakta honom också.
      1) Om du vill att ditt ex tillbaka.
      (2) kärlek stava
      (3) Du vill främjas på kontoret.
      (4) Du vill kvinnor / män att springa efter dig.
      (5) Om du vill ha ett barn.
      (6) Du vill vara rik eller vinna ett lotteri.
      (7) Du vill binda din make / maka att bli din för evigt.
      (8) Om du behöver ekonomiskt stöd.
      (9) Om du inte kan tillfredsställa din partner.
      (10) om du vill stoppa din skilsmässa.
      (11) om du vill skilja dig från din make.
      (12) om du vill att dina önskemål kommer att beviljas.
      (13) Graviditet stava att tänka barnet
      (14) garanti du vinner oroande rättsfall och skilsmässa oavsett scenen
      (15) Stoppa ditt äktenskap eller förhållande från att bryta isär.
      återigen e-postadressen är drogunduspellcaster@gmail.com kontakta honom omedelbart

      Radera
  2. Låter bra att du är ok! Man blir nog lite likgiltig efter ett tag med det här slitet. Förhoppningsvis blir det lättare och lättare att ta ett minus, eller så blir det tvärtom, jag vet inte. Synd att vi inte sprang på varandra när du var i Skåne. Hade gärna druckit mig full med dig på Ribban :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min psykolog säger att det inte egentligen inte blir svårare för varje gång, eller att det iaf inte går att säga att man vänjer sig eller att minus fem är lättare än minus ett, däremot blir man mer och mer utmattad och urlakad och tappar hopp. Men sorgen är densamma. Säger hon. Jag vetisjutton jag...

      Hade hemskt gärna sprungit på dig åxå :)

      Radera
  3. Du sätter verkligen ord på känslan. Barnlöshetskänslan. Och att misslyckas. Nu har vi bara provat Pergotime, inga behandlingar, inte förrän i September. Försökt tre år och har en abort i bagaget för en månad sedan med missed abortion. På något sätt tog det liksom udden av allt och jag tror att det är lite samma sak, att min själ också behöver LUFT! Du skriver fantastiskt bra och det känns fel att säga, men det tröstar att läsa att man inte är ensam. Jag hoppas vi båda slipper ur denna ensamhet snart. Ha en fin helg! Kram och kärlek / Frida

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Frida, så ledsen att läsa om dina år i kampen och med missed abortion :(. Tack för dina fina ord till mig och det är inte ett dugg fel att säga att det tröstar att inte vara ensam. Det här är en väldigt ensam sjukdom... En del säger ju att det är en av åtta som är ofrivilligt barnlösa och det stämmer ju för år ett, men efter ytterligare ett år har hälften av dem blivit gravida, så vi som är kvar och kämpar efter ytterligare fler år och ivf:er... vi är väldigt väldigt få... Så klart det känns ensamt... Kram

      Radera
  4. Du är så cool, på riktigt. Den här helgen kommer jag över mitt fjärde missfall och du har rätt, det är ju att inte kunna få ett barn som är det värsta, vare sig mens eller missfall. Det är det som gör ont. Står dock inte ut med någon just nu. Men välkommen tillbaka i sommar om du orkar skriva. Din blogg är bäst i den här kategorin enligt mig, din humor träffar så rätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh. Det kändes jäkligt gött att få höra det. Att jag är cool. På riktigt. Har känt mig jävligt ocool så länge nu. Pepp av dina ord. Och asledsen att läsa att du genomgått så många missfall. Fy faaaan vilket jävla skitelände, jag finner inga andra ord än att jag är så ledsen att läsa att du måst genomgå den här skiten! Så orättvist, orättfärdigt, vedervärdigt. Stora varma kramar

      Radera
    2. Åh tack! Känns bra att även om jag inte kan göra några levande bebisar, så kan jag iaf peppa någon som är cool och som får alla att orka även då hon själv är som mest låg. Kram!

      Radera
  5. Jag är inne på andra frysinsättningen, på andra IVF-försöket. Eller egentligen första, då mitt egentliga första inte ledde till nåt befruktat ägg alls, och därför inte räknades. Jippi, ett försök som inte räknades... Eller nåt... I alla fall, är inne på mitt andra frysförsök, det första ledde ju då inte till något plus på stickan. Och jag väntar på att kissa på stickan, nästa onsdag är det beräknat att jag ska göra det. Men jag tänkte att jag skulle göra det redan på tisdag, för då är jag ledig och kan vara hemma och grina i fred. Ja, jag väntar på att kissa på stickan, för att så fort jag har gjort det och fått bekräftat det som jag misstänker, tänker vi boka en resa till Thailand i höst Jag har suttit på jobbet och smygtittat på hotell, kollat upp massageställen, dagdrömt om hur härligt det ska bli, jag ska dricka öl på balkongen och kanske feströka någon gång. Bli full och vara bakis. Fasen va jag längtar dit, blir helt lycklig när jag tänker på det. Helt ärligt, superglad och längtar. I alla fall när jag inte tänker på det andra. För om jag försöker fokusera på det roliga som jag har att se fram emot så kanske jag tänker lite mindre på ångesten att det är ett minus på stickan. Om jag bara fokuserar tillräckligt så kanske jag bara kan tänka på det roliga. Intalar jag mig. Och samtidigt planerar jag in att grina hela dagen när det där jävla minuset är ett faktum.

    Japp, det där med IVF och hela karusellen är då fan ingen barnlek. If you get my point... Har väl hela tiden, precis som du skrivit tidigare, tänkt att det kommer att vara värt det i slutändan, för då kommer ju barnet att komma. Men tänk om det inte gör det?? Om jag utsätter mig för dom här förbannade humörsvängningarna, pms-symptomen surheten, känslan av värdelöshet och... så kommer det inte att komma nåt gott ur det?? Så då försöker jag att tänka på något positivt, jag kommer att åka på en resa och dricka alkohol om det inte blir något. För hur fan skulle man orka annars??

    Tack för en bra blogg, twitter och instagram. Du har räddat mig många gånger! //Jenny

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Jenny, vid det här laget har du fått ditt resultat och jag önskar av hela mitt hjärta att det inte blev ett gråtbonanza på rummet den dagen och att Thailand får dra något gammalt över sig. Jag känner igen det så väl, att planera in en massa andra saker som man inte kan göra om man är gravid och tänka att det lättar sorgen. I någon liten mån gör det ju faktiskt det, jag menar hejhejpådig-klyscha men livet är ju till för att de levande ska leva det, och kan vi längst vägen se till att inte livet helt upphör är ju det en vinst. Även om det ofta för mig känns meningslöst med de där lyxiga härliga resorna...

      I get your point exactly. Jag trodde att jag skulle vara gravid vid det här laget. om inte av ivf1 så av ivf2. Och så blev det inte. Så varför göra ivf3?

      Tack för att du läser, kommenterar så fint till mig, och kämpar. Igen, jag hoppas så din tisdag blev glädjetårar! Och om inte, jävlar vad det ska skålas i Thailand!

      Radera
  6. Tack för ditt inlägg! Nu förstår jag varför jag mår rätt bra just nu. Jag har nästan blivit arg på mig själv och tänkt att "är det inte viktigare än såhär med barn", att jag inte fortsätter vara ledsen har gjort mig lite orolig. Nu förstår jag och kan vara snäll mot mig själv istället.
    Jag hoppas att du får vara IVF-glad ett tag till och får njuta av sommaren! Du är så stark ❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner igen de tankarna SÅ mycket! Att jag nästan guiltat mig själv för att jag mått så bra... Så att förstå varför var väldigt skönt för mig också.

      Kram - DU är stark, smart, cool, modig!

      Radera
  7. väldigt fint skrivet, det berör... Ens psyke är starkare än man tror (tnx God) skönt att du mår "bra".
    styrkekramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kram och tack för de fina orden :*

      Radera