Hur känns det? som att jag är ett enda stort misslyckande. Att jag var dum som trodde det skulle gå, räknade veckor framåt o planerade hur familjen skulle få veta på middagen i juni...
Jag känner mig så arg och less, blåst av livet, tåg efter tåg rullar förbi och här står jag. Jag brukar vara bra på att leta efter the silver lining. I början var fördelarna många och ojoj så bra jag var på att komma på skäl till att det var bra att bebis dröjde nåt år eller två: min man och jag stärktes i vår relation, blev mer erfarna, kunde avancera i karriären, resa, "passa på" med massa middagar o dyra inköp o sånt vi aldrig skulle göra med barn....
De där goda skälen kan dra åt helsicke. Jag skiter i mitt jobb, vill inte på en enda weekendresa till, äta en enda lyxig middag till eller vända mitt inre ut och in framför min man. Orkar inte säga t mamma en enda gång till att nu är det frysförsök/ivf. Se hoppet tändas i hennes ögon, vänners ögon, svärföräldrarnas ögon. De senare har inga barnbarn alls. Jag orkar inte ens träffa dem mer.
Jag är så otroligt in i själen ledsen. Det är en så stor och allomfattande allt genomgripande sorg.
För att inge lite hopp kan jag berätta att min test var apsvagt 14 dagar efter femdagarsåterföring. Jag hade i och för sig inte testat tidigare, men med ett så svagt test är det omöjligt att det skulle ha gett utslag redan en vecka tidigare.
SvaraRaderaLycka till!
Grattis till din graviditet och att det gick vägen via IVF. Det är verkligen ett eget litet helvete att gå igenom detta, och alla som gått igenom till andra sidan är riktigt krigare i mina ögon. Mitt test var verkligen negativt också ett par dagar senare och den absoluta majoriteten av tester visar ju rätt på BIM-dagen, så så särskilt mkt hopp för att negativa tester ska bli positiva efter en tid orkar jag inte nära. Det får isf bli en oerhört glad överraskning om det någon gång skulle hända mig. Kram
RaderaSkickar en kram och säger att du träffar prickrätt i dina beskrivningar om karriär och weekendresor och dyra vanor, och mammas ledsna blick...
SvaraRaderaJag fortsätter hålla tummarna för dig!
Kram
Åh tack, o tack för att du lämnade en kommentar så jag kunde hitta din blogg. Kram
RaderaKram! <3
SvaraRadera<3
RaderaKram!
SvaraRaderaDito!
RaderaDet suger. Så jävla mycket. Vet hur det är med 9 ivf i bagaget. Kram
SvaraRaderaÅh 9 ivf:er... gud va tungt. Hoppas att den nionde var den sista <3
RaderaStora stora kramar. Det är inte rättvist!
SvaraRadera(Håller fortf tummarna dock)
Tack och kram tillbaka <3
RaderaHoppas att det inte är kört!!!
SvaraRaderaEn stor kram!
Tyvärr kört :( Kram
RaderaDu beskriver exakt hur det känns. Som man har planerat för att senare ångra sig bittert, man lär sig aldrig heller. Kramar Jessica
SvaraRaderaKram Jessica... Så är det verkligen... Man lär sig aldrig...
Radera" in i själen ledsen" åh, vad jag känner igen den känslan...
SvaraRadera<3 <3 <3
Radera