fredag 29 januari 2016

Behind the scenes i det mest privata...

Mmm snasksnaskig rubbe va? ;) Här kommer en dagsfärsk inblick i den där lådan som somliga alltid nosar i när de är på besök hos andra.... Så här ser en ivf:ares badrumslåda ut, på ett ungefär! Kan du pricka alla ingredienser?  Ett poäng per rätt! :)

3 kommentarer:

  1. Jag ska också också därhän igen, som det verkar. Ganska snart. Jag följer dig fantastiska krigare och inspireras av ditt mod att blotta allt det jävliga och skräms vid minnena av detsamma. Och jag förstår så väl att du vill hålla datum för dig själv. Jag blev alltmer sluten under vår första "göra-barn-med-sjukvården-resa", tillslut sade jag typ till mina närmsta att vi tagit en paus och inte visste om vi ens skulle försöka mer och att jag inte ville prata om det.
    Hur blir det den här gången för oss? Vi har redan fått Barnet, det som krävde 15-talet behandlingar (bara de tre sista var ivf). Så ja, jag vet att jag pallar en hel del, men... Nu är jag gammal som gatan, precis tillfrisknad från ovanlig sjukdom, står i ett vägskäl på jobbet och måstevälja om jag ska "växla upp" mina insatser för att nå dit jag vill. Och det sista som hände innan jag fick sjukdomsdiagnos var att vi vågade oss på ett syskonförsök som slutade i missfall.
    Ja, det var min fredagsordspya.
    Jag hejar på dig.

    SvaraRadera
  2. Hej kära du. Men gud vilken berättelse. Det låter som att krigaren här är du! Så gott att höra att det till slut blev ett barn! Det är så svårt det här med datum. Bara två personer vet exakt vart jag är i min ivf just nu, men jag inser att eftersom jag sagt till betydligt fler att jag gör den runt jul och framåt så går ju folk o typ väntar på besked nu. Den blev längre denna gång av olika skäl så så långt är jag verkligen inte ännu, men "ångrar" lite att jag ens sa att jag skulle göra en ivf i januari. Borde kanske sagt till våren eller nåt... För nu känns det som att vänner o kollegor håller andan och tittar på varje steg jag tar... Det gör de kanske inte, men det känns så. Har till och med fejkat att jag snusar, dvs har nikontinfritt snus i en vanlig snusdosa, så ingen ska se att jag lagt av... Sneaky sneaky....

    Det låter som ett tufft vägskäl för dig och du har flera jobbiga erfarenheter i bagaget också och har bevisat att du orkar och kan. Oerhört tråkigt att höra om missfallet. Usch det är ju skräcken, jag är rädd för att bli gravid för jag är så rädd för missfall, att vara så nära men inte nå fram, det känns nästan "lättare" att aldrig få pluset till att börja med... Även om det såklart inte går att jämföra och alla situationer är olika.

    Jag hoppas du finner frid och stöd i det du står i nu och kan gå vidare den väg du vill gå. Min psykolog säger att vi som är i den här sitsen måste släppa pressen o tanken att vi ska "välja rätt", för det kanske inte finns nåt rätt när man har hamnat här där vi är, utan det finns bara olika vägar som alla är jobbiga på sitt sätt, för vi vill inte vara i den här jävla skitsitsen alls egentligen. Låter kanske neggigt, men jag finner tröst i det.....

    Stor kram till dig, o jag hejar tillbaka!

    SvaraRadera
  3. Tack för fina ord. Det var skönt att se det skrivet svart på vitt att jag (och min partner) är där igen nu - i behandlingsträsket. Det blir nog inget sagt till någon jag känner (hörde i och för sig mig själv berätta för en f.d. kollega på t-banan härom veckan att jag nog skulle göra en ivf snart igen - det lät helt okomplicerat, som vilken vardaglig upplysning som helst). Men det jag inte orkar gå in i är att dela förväntningar och oro med familj och vänner. Jag har bestämt mig rationellt, för det är liksom sista chansen, men jag har inte gått in i det känslomässigt - då skulle jag nog inte palla.
    Och det är förstås påtagligt att vi haft lyckan att få ett barn, vilket förändrat allt.
    Många stora kramar till dig och alla andra krigare, och inga förväntningar alls... (som om det skulle gå, vem försöker jag lura)

    SvaraRadera