lördag 4 februari 2017

Så försiktigt, så tassande värkande nära på tå

Så känner jag på orden. Smakar. Närmar mig. Låter dem bli riktiga här i denna blogg och med det riktiga på alla sätt jag kan tänka räknas. 

Det är så, mina vänner, att det rent magiska otänkbara onämnbara fantastiska har hänt. Hände. Jag är gravid. (Not: Ingen behöver läsa vidare nu, eller någonsin återvända till denna blogg igen. Jag ska säga att jag APPLÅDERAR er som tar beslutet att sluta läsa och aldrig komma hit igen - för i så fall gör ni det av självkärlek och för att ni är rädda om er själva, den bästa formen av kärlek, allt gott och varmt förtjänar ni, och inget självplågeri ska ni ägna er åt på bloggar. Jag menar det. Farväl och Lycka till och all kärlek - du förtjänar ALLT GOTT! Ingen skam eller skuld faller på dig, vare sig du klickar sluta läsa, eller inte. Vill du stanna kvar? Välkommen: -->))

I vecka 16 är jag nu. Får jag vara. Vecka efter vecka har jag varit. Det liv som aldrig tidigare velat slå rot, som jag så förtvivlat vrålande från mitt inre längtat efter, har nu slagit bo inuti mig. Så många behandlingar, så mycket tårar, all denna meningslöshet, gråhet, all VANMAKT - ja det är nog det närmaste jag kan komma att beskriva hur det har varit. Som en grå dimma som sänkte sig och la sig som en våt filt över hela mig, och allt jag höll kärt.

Priset jag fått betala. Vännerna. Hälsan. Jobbet. Resorna. Förtvivlade tårar på parkbänken utanför kontoret, som överfallit mig. Tårarna på bussen nästan varje dag till jobbet. På Älvsborgsbron började de alltid rinna, stilla. De rinner fortfarande, nästan varje dag, nu av andra skäl.

Lycklig, är det rätt ord? "Du måste vara ÖVERLYCKLIG" bubblar de jag berättar för, och de är få, ska ni veta. Efter första veckans plus (ja, det kommer, ni ska få veta allt, om ni vill?, jag lovar - det kommer inlägg om hur pluset kändes, första VUL, första UL, första hubbahubba, första allt!) då jag berättade för den inre närmsta kretsen, var det som att jag plötsligt inte ville berätta för någon. Ville ha detta själv. Har levt så många år med mitt känsloliv på utsidan, med bekantskapskretsen stövlande i mitt inre, i mitt sovrum, i min självkänsla och min stolthet och integritet. Som en mussla slöt jag mig. Nej. Detta är mitt. Ingen får veta. Jag är i vecka 16 och förutom de närmsta, vet ingen. Eller jo. nu vet ni. <3 Jag har tänkt så mycket på er. 2000 besökare har jag, som kommer hit frekvent, och jag vet att de flesta av er kämpar. Jag är rädd om er, och jag har inte velat varken vråla ut min lycka, eller om osäkerhet och rädsla här. Att följa livrädda preggosar är ingen semester för en ofrivilligt barnlös. Jag vet det, och jag har undvikit det. Jag är förbi den fasen nu, den var jobbig, även om jag vill betona att INGET HAR NÅNSIN VARIT SÅ LÄTT SOM ATT VARA GRAVID. Jag tänker aldrig säga nåt annat. Den oro förtvivlan rädsla som barnlösheten innebär är milsvid värre än det en känner när en är gravid. När en är gravid, får man vara med. Där är hela skillnaden. Jag vet det, jag ser den, jag känner den. Jag vet ju nämligen alltför väl, hur det känns att få minus.

Så lycklig, är det rätt ord? Jag kan inte svara på det. Det är som att jag måste byta ut hela min vokabulär. Hela mitt känsloregister. Alla färger. Alla ord, sånger och dofter. Det är inte samma liv, och ord betyder inte vad de en gång gjorde. Räcker inte till. Lycklig? LYCKLIG?

Alltså - lycklig är inte med på samma planhalva som det jag känner nu. Det närmaste jag kan beskriva det som, är att jag fått livet åter. Dimman har lättat. Jag ser klart nu. Jag älskar inte allt jag ser, jag ser vad som skövlats och bränts bakom mig, men jag ser framför allt det som pyr inom mig.


Årets ängel till mannen, vet ni vad det blev?


Text: Bright star:

Reflecting a light from within


Det är jag. Det är så det känns. I både bokstavlig och bildlig bemärkelse. Det känns som att hela jag är ett klot av ljus, som att jag svävar, kanske flyter i rymden, med förundrade stora blinkande blå, på allt det nya jag ser omkring mig. Samma lilla jord, men ur ett annat perspektiv. 

Ja, så. Jag stannar här, idag. Allt ni vill säga, eller vill fråga, eller inte säga, går bra att uttrycka i kommentarsfältet eller på mejl. 


23 kommentarer:

  1. Man slösurfar en lördag och får läsa detta. Har följt dig en tid och är nu så innerligt glad för din/er skull. Jävlar!!!! så underbart!!!!! Jag är inte ofrivilligt barnlös men har en nära vän som är drabbad, pga det läser jag ett par "ivf-bloggar" för att kunna förstå bättre. Grattis igen, så fantastiskt lycklig för er skull! Tänk att man kan glädjas så trots att man aldrig träffat personen bakom orden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj vilken KANONVÄN du måste vara!! Jag är full av beundran, så fint gjort av dig <3

      Radera
  2. Åh kära, underbara Fru Fertil! Jag har följt dig länge och skrattat och gråtit över dina fantastiska texter, känt stöd och tröst i dina ord som fellow ledsen/förvirrad/arg/hoppfull ofrivillig barnlös. Nu gråter jag igen, fast glädjetårar! Jag själv är fortfarande ofrivilligt barnlös men herregud vilken glädje det verkligen är att få höra att ni äntligen har lyckats! Det skänker mig hopp och lugn. God knows att jag inte alltid känt såhär över andras barnbesked, men det är något speciellt med dig. Du har nått in i det djupaste, sköraste. Och nu var det verkligen din/er tur!! Det största grattis till Er alla tre! Även till ert lilla pyre i din mage som får äran att ha er till föräldrar<3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej kära awesome Cornelia! Så fint att höra att du fäller några glädjetårar för min skull, så starkt och omtänksamt av dig <3 Jag har själv ofta blivit avundsjuk och arg när jag läst om barnbesked på bloggar o hade verkligen förstått om du känt så, men liksom du är dte vissa jag följer som de känslorna inte uppstår med. Vilket egentligen är lite konstigt, som att vissa är mer "värda" än andra.... Så är det förstås inte, men jag antar att vi som kämpar vet hur den andra uppskattar och njuter av att ha nått fram.... O det kan vi relatera till, tror jag. Stor kram, som jag hoppashoppashoppas för dig!!!

      Radera
  3. Underbart att höra! Vi kämpade i många år, känner igen att frånvaron av olycka var så mycket starkare än känslan av lycka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jisses, det är ju den riktigt stora omställningen o den är mkt mkt starkare än ev gravidkänslor. Att SLIPPA ivf:a, herregud jag har fått min kropp och mitt liv "tillbaka". O det i ett läge som de flesta beskriver som tvärtom, att det tas ifrån dem "nu blir livet aldrig som förr, nu får du inte sova" etc etc etc. HAHA jag har övat i tre år, jag kan det där med ångestfyllda vaknätter on the back of my hand!

      Radera
  4. Gaahh! Så fantastiskt! Har läst mycket på din blogg och kommenterat några gånger tidigare som cavval/stortochlitetblog. Min första kommentar här var att jag hoppades så innerligt att det skulle lösa sig snarast för oss båda (jag väntade då på min första IVF-behandling och du stod inför din tredje). Aldrig i tiden kunde jag tro att jag skulle få skriva denna kommentar: vi är just i samma vecka!! Sitter här i precis vecka 16 jag med!
    Har inte gått igenom hälften av din resa då jag mirakulöst fick ett plus på min tredje insemination samma dag som sprutstart vad planerad. Men den var tillräckligt lång för att såväl känna igen det du skriver om att få livet tillbaka! Så stort grattis från hela mitt hjärta, till dig, till din man och till den lilla lilla som får komma till er, och som kommer växa upp precist parallellt med vår lilla!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej men WOW, vilken grej, en veckosyster! O att du slapp IVF, hurra hurra va skönt!! Detta då sagt med full vetskap om att vägen fram till ivf inte är en lek det heller, jag fattar att du haft det tufft o just detta med livet tillbaka är så starkt. Mitt liv har de senaste två åren bestått av olika former av sjukhusbesök - o nu gör dem det igen fast på ett HELT annat sätt!

      Stort grattis, så himla himla roligt!!!

      Radera
  5. Wow. Såååå häftigt, all lycka till er! Har följt men brukar inte kommentera ofta. Helt underbart. Själv gravid via ivf, och bara 2 veckor till bf. Det är så fantastiskt, känns som du säger. Ganska obeskrivligt härligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Åsa och tack för din kommentar, och förstås stort grattis till din graviditet och bebis som förhoppningsvis kommer till världen här alldeles strax. Wow, så häftigt!!

      Radera
  6. GRATTIS!!! Fantastiskt kul att höra.

    All missunnsamhet och avundsjuka som jag brukar känna (och skämmas så jävla mycket över att jag känner) när jag får höra om folks plus är helt frånvarande, är bara så glad för din (er!) skull! Och som nån annan skrev, det inger hopp för mig som fortfarande inte vet hur allt ska sluta.

    Ser fram emot att få följa dig i allt detta spännande

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Amanda, stort tack! Men du ska inte skämmas en sekund för missunnsamhet och avundsjuka, det är fullt begripligt och en del av den person som behöver komma in och rädda en ur den där gropen en hamnat i... Jag hoppas SÅ att du ska lyckas!! varm kram

      Radera
  7. Grattis!! Har följt dig länge nu och är så glad för er skull <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej kära, ja oj det har du sannerligen <3 Stort tack!!

      Radera
  8. Ett stort grattis! Nu är det er tur!!! Vi kämpade i 7 år! :)
    Kramar
    Libra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! O ja jesus, 7 år. Då känns mina 3,5 som ett walk in the park. Allt är ju relativt i denna värld, gud vilken KÄMPE du är!!!

      Radera
  9. Grattis! Hoppas du kan landa och får njuta tids nog. Man måste få göra det, det betyder inte att man glömt alla jobbiga år... Var snäll mot dig själv, tänk vad du/ ni kämpat för det här. Så glada nyheter! Visst tar det tid att landa och varje delmål i graviditeten såg jag som en seger. Önskar dig/ er lycka till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och stort tack för grattis! Jag tycker nog jag landat och njuter i stor utsträckning faktiskt, men kanske inte på det sätt jag först hade tänkt. Jag njuter STORLIGEN av att inte vara i behandling, att ha mina tankar och framtidstro tillbaka, att jag kan planera mitt liv och får välja själv. Jag har fått mig själv tillbaka o njuter så av det. Sen detta med att mysa i graviditeten i sig, det är lite svårare... Det kommer det med men jag får nog invänta magen och sparkarna lite mer för att nå dit. O hittills vet väldigt få vi är gravida så jag får inte så mkt input från omvärlden när det gäller det... Men snart kommer jag ut lite mer ordentlitg så då får vi se :)

      Tack för din kommentar och lyckönskan. Kram!

      Radera
  10. Åh! Min reaktion när jag läste detta gjorde att min man tittade nästan lite oroligt på mig, så fantastiska nyheter! Sitter här med tårar i ögonen, så lycklig för din skull!
    Lycka till nu och uppdatera gärna om allt!
    Stor kram från Jessica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, nu brast jag ut i ett skratt, va gullig du är!!! <3<3 TACK!

      Radera
  11. Vilken underbar nyhet! Känner igen mig i allt du skriver! Vi gjorde 8 st insättningar som misslyckades och blev tillslut, konstigt nog gravida på naturlig väg! Nu är vår mirakelbäbis 6 månader. Ni har något fantastiskt framför er och ni har äntligen fått livet tillbaka från sjukhus, sprutor och allt annat elände som IVF innebär, stor kram

    SvaraRadera
  12. Hej!!

    Vill verkligen bara få slinka in med ett grattis! Så otroligt fina nyheter, jag har läst dig länge och dina texter har gripit tag och du har liksom funnits i mitt medvetande på något sätt. Jag är så glad för er skull! Önskar er allt gott.
    // Hanna

    SvaraRadera
  13. Stort grattis!!! Underbart att det kan ta och stanna kvar tillslut, ni är så värda detta.
    Jag måste fråga, kanske du skrivit någonstans som jag missat, har ni gjort något nytt denna omgång? Eller var det bara er tur? Vi ska börja med äggplock nr tre efter semestern och tar gärna emot tips, kanske kan du skicka storken vidare norrut när ni fått ert mirakel? Humorn måste vara kvar, en av de viktigaste delarna i ivf.

    SvaraRadera