Copy+Paste at it´s worst! När kollegan får veta din mörkaste hemlighet

Idag hade jag en så sjukt mensig dag 
- du vet sådär så att allt är så himla känsligt och personligt och intimt och nära. Och så vart jag av nöd och lag tvungen att skriva ett långt och blödigt mejl till my bessie abroad, u know, hon är i the States för ett par månader och för att vi ska kunna ha vår helt normala navelsträng oss emellan intakt är jag tvungen att skriva årslånga mejl sådär varannan dag. Ni vet, allt från Waz up, till OMG vet du va min chef gjorde! till Oj jag killa naveln! till Am about to shoot self... Typ så.

Jag skrev alltså till henne mitt hjärtas innerliga innersta mening
 om dagens omstörtande omvälvande händelser (så stora så jag tänker  inte skriva om dem just about yet-  have to process you know!)men så kom jag till den där punkten du vet, när man läser igenom det man skrivit och det skrivs i affekt och allt till en bessie men ändå känns det liksom FÖR utlämnande på nåt vis... Har du varit med om det? Så en bara backar liksom och bara "Ynk ynk så patetisk är jag nog inte, jag lägger in lite HÖH HÖH och COOL COOL så hon ändå nånstans kan respektera mig och jag kan se henne i ögonen!" Ja, den känslan...

Alltså, jag klippte bort ett helt stycke ur mejlet
 och skickade det. Nöjd att jag fått förklara hur det känns. Sen pillade jag vidare med de vanliga bestyren och kollade jobbmejlen och petade lite i en inbjudan till ett möte från en HELT NY kollega, avböjde mötet som var olämpligt för min del och sände tillbaka förfrågan med en önskan om att hon skulle komma igen med ett annat datum. Och så precis där i sista ögonblicket, som i ögonvrån, som en flash from the past, tycke jag mig skymta mina urklippta PATETISKA ord nånstans, men kunde inte riktigt fatta vart eller varför.... Tills jag i panik och i sloooooow mooooootioooooon, gick in i skickat-korgen............ fann min avböjda kalenderhändelse till kollegan....


....... fint och sött undertecknat med hela min långa patetiska djupt innerliga harang


med alla detaljer


om alla pinsamma tillstånd


och alla djupa svarta sorger



jag känner och har känt



de senaste åren







.



...





Alltså...






Näe.